Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jo," fortsatte jag, i det jag höjde rösten, "jag säger er,
mina vänner, att det från tidernas början tills i dag varit
bestämdt att vi skulle göra det. Det är vårt arbete, och ingen
annans. Detta är ödets röst! Den ende Guden har bestämt
att just i år skall floden bli känd i hela sin längd! Vi skola
icke längre vandra genom mitamba; vi skola ej mer sträfva eller
lida, ej heller ängslas i förfärligt mörker; vi skola resa utför floden
och hålla oss till den. Jag skall i dag skjuta ut min båt i floden
och ej lemna den innan jag slutat mitt arbete. Det svär jag.
"Och hören nu, I wangwanaer, I, som hafven följt mig genom
Turu och seglat rundt de stora sjöarna med mig, I, som hafven
följt mig, liksom barn de der följa sin fader, genom Unyoro
och ned till Ujiji och ända till detta vilda land — viljen I
väl lemna mig här? Skola jag och min hvite broder bege oss
ensamma i väg? Viljen I resa tillbaka och säga mina vänner
att I lemnaden mig här, i denna vilda trakt och kastaden mig
vind för våg att dö? Eller viljen I, mot hvilka jag visat så
mycken godhet och som jag älskar såsom jag skulle älska mina
egna barn, viljen I binda mig och föra mig tillbaka med våld?
Talen, araber! Hvar äro mina unga män med lejonhjertan?
Talen, wangwanaer, och visen mig dem som våga följa mig?"
Uledi, qvartermästaren, sprang fram mot mig, omfattade,
i det han kastade sig ned på marken, mina knän och sade:
"Se på mig, herre! Jag är en af dem. Jag vill följa
er in i döden!"
"Och jag," ropade Kachéché.
"Och jag och jag och jag!" föll båtbesättningen in.
"Det är bra. Jag visste att jag egde vänner. I, som
hafven valt att dela allt med mig, ställen er på ena sidan och låt
mig räkna er."
De voro tretioåtta till antalet! Nittiofem stodo stilla och
sade ingenting.
"Jag har tillräckligt många. Ja, äfven blott med er, mina
vänner, skall jag uppnå hafvet. Men vi ha god tid. Vi ha
ännu ej bygt våra kanoter. Vi ha ännu ej skilts från araberna.
Vi ha ännu en lång sträcka att tillryggalägga med Tippu-Tib.
Måhända kunna vi möta vänliga menniskor, af hvilka vi lyckas få
köpa kanoter. Och vid den tid vi skola skiljas är jag säker om att
de nittiofem man som nu frukta för att fortsätta resan med oss
ej skola lemna sina bröder, sin herre och sin hvite broder utan
fara utför floden med dem. Imellertid tackar jag er och skall
ej glömma era namn."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
