Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi rörde ingenting här och lemnade denna första by
i Wenya. Min båt följde strömmen nedåt med tretiotre
personer om bord. Frank, Tippu-Tib och afdelningen till lands
skulle följa flodstranden tills vi anländt till någon by der vi
finge köpa lifsmedel.
Från byarna nedanför oss, åtminstone från många af dem,
hötdes långt innan vi kommit fram de besynnerliga stridsropen
"Ooh-hu-hu! Ooh-hu-hu!" Infödingarna hade dragit sig tillbaka bland
buskarna och lemnat allt hvad de egde in situ. Detta hade de
gjort endast för att locka oss i fällan, ty om vi börjat fasttaga
deras getter eller svarta svin, skulle de utan tvifvel rusat fram
ur buskarna och öfverfallit de oförsigtigte. Vi läto imellertid ej
narra oss för att sedan blifva straffade och gå under utan foro
lugnt förbi.
Vi befunno oss snart utanför en skog, som var obebodd
och af omkring tre mils längd, hvarefter vi omedelbart fingo i
sigte en banan-plantering. Vi kunde se det öfversta af de låga
husen, hvilka voro försedda med gafvelprydda tak, men ingen
af infödingarna såg oss förr än vi voro på omkring hundra yards
afstånd från en stor och rik by. Ett litet barn kom i det samma
gående nedför den tjugu fots höga stranden för att hemta
vatten, det lyfte hastigt på hufvudet, fick se oss helt nära
landningsplatsen och började ropa: "Wasambyer, mamma!
Wasambyerna komma!"
Vid ljudet af detta namn, som tycktes vara särdeles
fruktadt, och som jag satte i samband med Mtagamoyo och hans
oomskurna wanyamwezier, skingrade sig genast infödingarna, hvilka,
efter hvad det tycktes, höllo marknad; qvinnorna började skrika
"wasambyer! Wasambyer!" och buskar och bananer kommo i
häftig rörelse, då alla, gripna af panisk förskräckelse, flydde in
i småskogen likt en hjord buffeloxar som blifvit försatt i raseri
af en svärm bromsar. Då vi hade kommit några yards förbi
landstigningsplatsen, rådde der dödstystnad.
Vi passerade tre eller fyra andra byar, men då vi försökte
meddela oss med invånarna, svarade de oss endast genom att
sticka fram hufvudet ur buskarna och ropa: "Ooh-hu-hu!
Ooh-hu-hu! Ooh-hu-hu!"
Kl. 3 på morgonen anlände vi till Ruiki-floden, hvilken vid
mynningen var omkring 100 yards bred och för öfrigt en mörk
och trögt rinnande ström med ett djup af i medeltal tolf fot.
Som afdelningen till lands ej kunde komma öfver denna flod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
