- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen /
135

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att, för den händelse Tippu-Tib skulle framhärda i sin vägran att
fortsätta resan, öfvertala honom att qvarstanna hos oss tills vi
åtminstone hade byggt ett tillräckligt antal kanoter.

Mot aftonen följande dag funno vi, medan vi ännu voro
sysselsatta med att reparera kanoten, en inföding bland buskarna
nära invid staden. Han höll i handen en liten båge och ett
mindre pilkoger, och som detta föreföll misstänkt, greps han och
fördes in till mig. "Det var mig en högst märkvärdig krigare,"
tänkte jag, då jag betraktade den lilla, darrande figuren. Han
befans, då vi . mätte honom, vara 4 fot och 6 1/2 tum lång,
omkring bröstet 30 tum och omkring lifvet 24 tum. Hufvudet var
stort, ansigtet prydt af ett par mycket glesa polissonger och hyn
ljust chokladfärgad. Som han var till ytterlighet hjulbent och
hade särdeles klena ben, ansåg jag honom först vara en
stackare som innan han hunnit utveckla sig blifvit utstött af någon
stam och dömts att vandra genom skogarna. Jag trodde detta
ända tills jag hörde honom uttala ordet "watwa". Då jag nu
erinrade mig att watwaerna voro kända för att vara dvergar,
frågade jag vägvisaren Bwana Abed, om denne man liknade de
watwa-dvergar med hvilka Muhalas folk hade varit i strid. Han
svarade mig att de watwaer som han hade sett voro åtminstone
ett hufvud kortare, men att det vore mycket möjligt att denne
man kunde tillhöra någon stam som vore beslägtad med dem
han hade sett! Hans hy var likadan, men de dvergar som bodde
vester om Ukuna, i vestra Lumami, hade särdeles långt skägg
och yfviga polissonger. Hans vapen voro äfven de samma —
den korta bågen och de små rörpilarna af en fots längd, hvilkas
spetsar voro bestrukna med ett mörkt ämne, hvars lukt liknade
den af spansk fluga. Alla tycktes mycket noga akta sig att,
då de undersökte pilarna, ej vidröra deras spets, och som många
af dessa pilar voro inlindade i blad, förestälde jag mig att
vildarna hade något särskildt skäl för denna sin försigtighet. För
att skaffa mig visshet i detta afseende blottade jag en af de
med blad omlindade spetsarna, fattade vildens ena arm och
låtsade som om jag hade för afsigt att deri inympa det mörka
ämnet på pilen. Hans höga skrik, synbara förskräckelse och
rop af "Mabi, mabi!" ("ondt, ondt") i förening med synnerligen
öfvertygande och vältaliga gester lemnade intet tvifvel öfrigt om
att pilarna voro förgiftade.

Infödingen hade en förvånande lätthet att lära sig uttal.
För första gången hörde jag från hans läppar namnet på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/2/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free