- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen /
143

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vinya-Njara, det fans så mycket menniskor, att det blefve ytterst
svårt för oss att komma förbi honom.

Min plan var snart uppgjord. Det var nödvändigt att vi
satte oss i besittning af den by som låg längst söderut, så att
vi kunde herbergera de sjuka, skaffa oss lifsmedel och
vidmakthålla förbindelsen med afdelningen till lands, då den
tillkännagafs att den befann sig i närheten.

Vi rodde tillbaka till lägret och begapades derunder af
tusentals vildar, hvilka tittade fram ur snårskogen mellan vårt
läger och den första byn. Som ingenting hade blifvit uppackadt
ur båten eller sjukhuskanoterna och endast de som försvarade
lägret hade gått i land, var hvarje man inom några få
sekunder på sin plats, hvarefter vi hastigt tillryggalade den qvartsmil
som skilde oss från den första byns landningsplats. Derunder
voro vi skottaflor för infödingarnas pilar, men vi hade icke tid
att stanna och gifva svar på tal. Då vi anländt till
landningsplatsen, fingo två man befallning att stanna qvar vid båten och
två vid hvardera af kanoterna. Vi andra rusade uppför den
fyratio fot höga stranden. Byn var tom, och genom att
nedhugga några träd, hvarmed vi spärrade den i båda ändar, blef
den med ens möjlig att försvara.

Vi lemnades dock icke länge i fred. Vildarna hade åter
repat mod och ansträngde sig till det yttersta att jaga bort oss,
men vid hvardera ändan af byn, som var omkring tre hundra
yards lång, underhöllo våra musketerare en liflig och oafbruten
eld. Jag lät äfven tre eller fyra skarpskyttar klättra upp i de
höga träden längs flodstränderna för att, sjelfva osedda, taga en
öfverblick af de stora, gräsbeväxta slätterna och byns baksida,
så att infödingarna icke skulle kunna öfverraska och innebränna
oss. Här voro vi för första gången under tjugufyra timmar i
tillfälle att åt de sjuke, hvilka uppgingo till ett antal af sjutiotvå,
anvisa en fjerdedel af byn för dem sjelfva, ty öfver hälften af
dem hade angripits af pesten, hvaraf tre dött i kanoterna under
de förfärliga timmarna den föregående natten.

Striden varade tills ända efter middagen, då vi, sedan jag
mönstrat tjugufem man, gjorde ett utfall och för den dagen
rensade byns utkanter från fiender. Uledi lyckades fånga en
inföding genom att fatta tag i hans fot och förde honom till
byn, der han fängslades, såsom en högst välkommen pris,
hvarmed vi möjligtvis, om händelserna så fogade, kunde bringa dessa
envisa menniskor till förnuft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/2/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free