Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sin post innan pilstormen från skogen bröt lös öfver oss.
De tjugu man som befunno sig i de små husen i byns båda
ändar voro imellertid tillräckliga för att motstå anfallet från
skogssidan. Frank Pocock hade fått sig anförtrodd den ena
afdelningen och scheik Abdallah den andra, under det jag, med
tjugu man posterade utefter buskarna längs vattenlinien, försva-
rade flodsidan.
Detta var ett ögonblick, då hvarje man kände att han
antingen måste kämpa för sitt lif eller underkasta sig det enda
öfriga alternativet — att blifva slungad hufvudlös i floden. Våra
många lyckliga strider för en hotad tillvaro hade till och med hos
de fegaste uppväckt en stolthet öfver lifvet, som skapas af
öfverlägsenheten och denna känsla af osårbarhet som oafbruten
framgång fostrar. Jag märkte, då jag såg mig omkring, att mina
följeslagare i ej ringa grad utmärkte sig och slutligen höjde sig
öfver den låga ståndpunkt af outvecklad manlighet som
vanligen betecknar opröfvade och oerfarna män. Hos en skara
intelligenta hvita män skulle detta förvärfvande af mod och
tapperhet underlättats af förståndet, och några få månaders hård
tjenstgöring, liknande den som vi hade genomgått, skulle hafva varit
tillräcklig att göra dem lugna och ihärdiga vid kritiska tillfällen,
men för sådant folk som jag hade att göra med, hvilka, med
undantag af några få, länge hade visat sig hafva ovanligt svårt för
att tillkämpa sig fasthet — för dem hade lexan upptagit två
års tid. Dessa sista få dagar på Livingstone-floden hade
hastigt utbildat mitt folk för de ännu större farligheter och
vedermödor som väntade oss.
Derför märkte jag också, att ehuru stridshornens toner voro
förfärliga, våra fiender talrika och hårdnackade och synbarligen
segervana, ej en enda man fans bland mitt då stridande folk som
ej tycktes vilja öfverträffa till och med Uledi, qvartermästaren.
Striden hade i en half timme förts med en förtviflans
kraft, hvilken endast kunde jemföras med vår förtviflade
belägenhet. Kulor och krut hade vi i öfverflöd och gjorde äfven
bruk deraf med dödlig påföljd. Tvifvelaktigt är imellertid huru
det till slut skulle gått med oss, om ej förtruppen under
Tippu-Tib och afdelningen till lands ankommit vid denna kritiska
tidpunkt och injagat skräck hos vildarna i skogen hvilka genom
hornstötar för sina kamrater i kanoterna tillkännagåfvo denna
förstärkning; många af dessa höllo just i det samma på att göra de
kraftigaste försök att åstadkomma en landstigning. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
