Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hittills hade man kallat oss wasambyer; nu fingo vi heta
wajiwaer (solens folk?), våra gevär benämndes katadzi, medan
de förut kallats kibongeh (blixt). Vi besvuro Katemba att vara
vältalig, mild i sin stämma, fridsam i sina åtbörder.
De svarade:
"Vi skola äta wajiwa-kött i morgon! Åhå, vi skola äta
wajiwa-kött."
En gammal höfding gaf derpå en befallning, och 100 åror
började på en gång piska vågorna till skum och kanoterna
störtade mot oss. Men striden blef kort och vi fingo fortsätta
vår färd.
Floden vidgade sig bortom dessa öar till en bredd af 3,000
yards; venstra stranden var hög, den högra låg. Vid middagen
voro vi på 1° 10’ s. lat.
Fem mil längre ned. smalnade floden till omkring 2,800
yards och vi foro förbi en obebodd landsträcka, hvilken
mellantid vi njöto i ro, tills vi hunno södra udden af en stor ö, der
vi slogo läger för att icke än en gång behöfva strida.
Den 2 Januari var en liflig dag. Först fingo vi fara
gatlopp förbi Kirembuka, en uppskakande dust, sedermera
utmanades vi af Mwana-Maras vilda söner, med hvilka
Mwana-Vibondos folk snart förenade sig, och slutligen måste vi klockan
omkring half elfva f. m. afslå ett anfall af Lomboerna vid Kiriro.
Vi kämpade i tre timmar nästan utan uppehåll, ty Kewanjawa
och Watomba-stammarna deltogo i den vilda fäktningen och
bistodo stammarna från högra stranden. — Sedan fingo vi hvila
ungefär en timme, men efter dess förlopp kommo vi till en
ögrupp, hvilken efter hvad vi sedermera erforo kallades Kibombo,
och då vi funno att Amu Nyam-stammen med mycken ifver
rustade sig till strid, lade vi upp bakom en af öarna för att
försöka underhandla innan vi riskerade en ny drabbning. Öns
latitud var 0° 52’ s. lat.
Katembo, vår tolk, och hans vän afsändes i en kanot med
åtta man halfvägs till stranden för att tala fredens öppna och
ljufva ord med amu-nyamerna. De fingo intet muntligt svar
utan måste vända om hufvudstupa för en hastigt framskyndande
svärm af kanoter. Amu-nyamerna hade tydligen icke gifvit sig
tid att begära några upplysningar af sina vänner strax ofvanför,
ty de närmade sig med öfvermodig hållning, liksom vore de
vana vid att alltid segra. Imellertid visade vi dem
koppararmband och långa snören med snäckor, samtidigt hvarmed vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
