Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gallskreko vårt "Sen-nen-neh" under fredliga åtbörder. De
skrattade åt oss; och en af dem, som bar en ofantlig sköld, hvilken
liknade en dörr och var målad med sot, nyttjade sitt långa spjut
liksom ett pekfinger och frågade oss, visande på Katembo, om
denne talade sanning — om vi trodde att vi skulle kunna
bedraga dem på så mycket kött blott genom skänker af några snäckor
och litet koppar.
Våra kanoter lågo långsides utmed den vassbevuxna ön,
och så snart det första spjutet kastats, fingo wangwanaerna
order att svara dem med skrot, hvilket injagade en sådan
förfäran hos dem, att ett par skott af hvarje man var nog att
drifva dem tillbaka i oordning. Efter en stund hemtade de sig
och började på längre håll afskjuta sina förgiftade pilar; men våra
Snider-gevär svarade dem med sådan effekt, att de slutligen
upphörde och vi ännu än gång befriades från köttsnikna fiender.
Klockan 2 e. m. foro vi åter några mil nedåt floden och
gjorde halt klockan half 5 e. m. för att slå läger på en öppen
plats å högra stranden. Om vi vågat, skulle vi kanske kunnat
fortsätta färden nattetid, men klokheten förbjöd oss att göra ett
sådant försök, alldenstund katarakterna kunde blifva farligare än
kannibalerna.
Inemot aftonen oroades vi å nyo af att pilar nedföllo i
vårt läger. Naturligtvis rusade alla efter gevären; men sedan
jag försäkrat mig om från hvilket håll pilarna kommo, befalde
jag folket att fortsätta sina göromål såsom om ingenting händt
och skickade tjugu man i två kanoter nedåt floden med
befallning att närma sig fienderna bakifrån men att under inga
omständigheter gifva eld, så vida de icke blefve anfallna af ett
öfverlägset antal.
Just som mörkret inbröt kommo våra kanoter tillbaka med
tre till händer och fötter bundna fångar. Med undantag af den
stackars dvergen vid Ikondu längre uppåt floden hade jag icke
sett en mensklig varelse så obehaglig att skåda. Det fans i
deras ansigten icke ett drag som äfven en lättrörd menniskovän
skulle kunnat anse höja dem till de ädla vildarnas kategori.
Jag tror icke att jag var förblindad af fördomen; jag betraktade
dem med samma ögon hvarmed jag förut mött fem hundratusen
svarta mäns blickar. De voro olidligt fula. Jag ville imellertid
icke oroa dem på aftonen utan lät borttaga fotbojorna och lossa
på repen kring deras armar samt uppdrog åt Katembo och hans
vän att hålla dem sällskap och gifva dem föda samt åt Wadi
Rehani att tillse att de behandlades med vänlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
