Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På morgonen voro de sällskapliga och svarade villigt på
våra frågor. De voro wanongier — en stam inåt landet —
som hade ett litet fiskläge omkring en timmes väg nedanför vårt
läger, benämndt Katumbi. En mäktig stam kallad Mwana Ntaba
innehade landet nedanför Katumbi, nära några vattenfall, hvilka,
sade de, kunde blifva vår undergång. På flodens venstra sida
midt emot Mwana Ntaba bodde wawinzaerna, söder om en stor
flod kallad Rumami eller Lumami. Den stora flod på hvilken
vi nyss förut färdats var dem bekant under namnet Lowwa.
När vi stego i kanoterna, afskuro vi repen och läto de
obehagliga och motbjudande varelserna bege sig af, en tillåtelse
hvaraf de med glädje begagnade sig.
Stränderna voro från tio till tretio fot höga, af gråbrun lera,
branta och med öppna platser här och der. En half timme senare
ankommo vi till en kanal, som gjorde en tvär krökning åt nordost,
och sedan vi följt den samma, befunno vi oss på en gång midtför
en mycket folkrik trakt och höllo oss tätt till stranden. Snart
syntes flere stora kanoter komma fram bakom en ö till höger om
oss men tycktes tveka, om de skulle vända om eller fara närmare.
Vårt "Öppna dig, Sesam!" — "Sen-nen-neh!" — hördes
från Katembos läppar med hans vanliga patetiska, bräkande
tonfall, och till vår glädje upprepades ordet af mer än hundrade
röster. "Sen-nen-neh! Sennenneh! Sennenneh!" — skallade det
under märkbar täflan att öfverrösta hvarandra. Floden dref oss
utför, och då de icke ville komma närmare, ansågo vi det bättre
att låta det stanna vid denna sakernas ställning än att genom
en rörelse som kunnat misstydas äfventyra att råka i fiendtligheter.
En half timme drefvo vi vidare nedåt floden på detta
sätt och underhöllo vildarna med en ständig eld af vänliga
åtbörder och känslofulla sennenneh-rop. Vi upptäckte till och
med att det låg en viss trollmakt i ett långdraget och mildt
uttalande af ordet sennenneh! Flere män i expeditionen, som
förut förlöjligat den absurda, jämrande och ömkliga ton hvarmed
Katemba uttalade sennenneh och beledsagat den med sitt gäckande
Ba-a-a-a, beundrade honom nu för hans takt. De vänliga vildar
med hvilka vi nu utbytte dessa enkla, bräkande artigheter lärde
oss genom sitt uppförande inse att det var en verklig trollformel
till fred att förlänga hvarje ord med en röst som darrade af
svårmodig klagan.
Vi kommo omsider till en banan-lund med rik och
härlig grönska, som mot den mörka urgamla skogen der bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
