Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Se så, mina vänner, kommen hit och låtom oss språka
Kommen med en enda kanot. Det här tillhör den som vågar
komma oss närmare."
De synas tveka en stund, några aflägsna sig men
återkomma snart med meloner, kycklingar, bananer och grönsaker
m. m., hvilket allt sammans föres ned i en liten kanot. Två
qvinnor stiga i och ro modigt ut mot oss, medan dödstystnad
råder bland mitt folk och vildarna på stranden.
Jag såg de båda qvinnorna göra en och annan kokett min.
och ehuru min arm började tröttna vid att hålla de präktiga
perlbanden upplyfta så länge, vågade jag dock icke draga den
tillbaka för att icke bryta förtrollningen. Jag ansåg mig som
en martyr i den allmänna fredens intresse, och denna känsla
förlänade mig ett stoiskt tålamod.
"Gosse," hviskade jag till Mabruki, min böss-bärare, "när
kanoten lägger till långsides, så hugg fast i den och låt den
med de inte komma undan."
"Inshallah, herre!"
Kanoten med de båda svarta skönheterna kom allt närmare,
och desto artigare blef jag, desto längre sträckte jag ut armen
med de förföriska glänsande perlorna.
Slutligen var kanoten framme och lade till långsides.
Mabruki fattade genast tag i den helt obemärkt. Jag delade
sönder perlbanden som jag tyckte det passade, under det jag talade
till Katembo, hvilken tolkade huru lycklig jag kände mig öfver
att se två så vackra barn komma ut och helsa på den hvite
höfdingen, som var så vänligt sinnad och tyckte så mycket om
att tala med vackra qvinnor. "Se der! det der skall ni ha —
och ni det der," sade jag och delade perlorna mellan qvinnan
vid styret och hennes kamrat.
De klappade förtjusta händerna och visade sina gåfvor för
dem som stodo på stranden; de lifliga handklappningarna
derifrån vitnade om äfven deras tacksamhet.
Qvinnorna förärade mig nu malofu (palmvin), kycklingarna,
bananerna och manioken som de medfört och som mottogos af
båtbesättningen och andra intresserade medlemmar af expeditionen
med så lifliga handklappningar, att infödingarna på stranden
utbrusto i konvulsiviskt skratt. Mabruki fick tillsägelse att släppa
kanoten, då qvinnorna sjelfva höllo sig intill båtarna, och freden
bekräftades. Snart kommo de stora kanoterna närmare och lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
