Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras räddning, steg "Uledi, qvarter mäs tåren, fram och sade: "Nog,
herre, jag skall gå. Mambu Kwa Mungu — mitt öde hvilar i Guds
händer." Derpå började han genast göra sig i ordning genom att
binda ländstycket fastare kring midjan. Marzouk, en af båtgossarna,
sade nu: "När Uledi går, så går jag med." Två andra af
båtgossarna, Shumari och Saywa, erbjödo nu också sina tjenster, men
jag höll dem tillbaka, sägande: "Ni tyckas riktigt ha ledsnat på mig,
efter som ni vilja dö allihop, eller hur? Hvad skulle vi göra, om
vi förlorade alla våra präktiga båtgossar?"
"Uledi och hans vän Marzouk stego i kanoten med en min som
skulle anstått gladiatorer, och vi applåderade dem hjertligt samt
uppmanade dem att vara försigtiga. Derpå vände jag mig till hopen
på stranden, som skulle sköta trossarna och bad dem iakttaga den
yttersta försigtighet, då de tre unga männens lif berodde på deras
punktlighet att lyda de order som komme att gifvas.
"De bägge unge frivillige fingo nu tillsägelse att ro öfver floden,
så att aktern kunde styras af dem som stodo i land. Bog- och
sidotrossarna höllos slaka tills kanoten kommit på 20 yards afstånd från
de rytande fallen. Uledi försökte nu kasta akterkabeln till Zaidi,
men den ursinnigt sjudande floden dref kanoten genast åt sidan, så
att den blef så godt som hängande öfver den branta lutningen af
den venstra armens bruna vågor, ur hvilkas hvirflar vi måste draga,
upp den. Fem gånger förnyades försöket, men slutligen den
sjette firade vi, uppmuntrade af trossarnas hållfasthet, ut kanoten,
tills den var blott 10 yards från Zaidi, och Uledi lyfte nu
aktertrossen och kastade den öfver till honom, så att den träffade hans
arm. Han hade knappt hunnit fatta den förr än han rycktes ned i
det skummande djupet. I tretio sekunder syntes han ej till, och vi
trodde honom redan vara förlorad, då hans hufvud plötsligt dök upp
ur de brusande vågorna. Ögonblickligen gafs order: "hal in!" men
vid första taget sprungo bog- och sidotrossarna och kanoten började
glida ned åt venstra strömarmen med mina två båtgossar om bord!
Aktertrossen brast dernäst, och fasande för utgången, stodo vi
mumlande "La il Allah, il Allah" och sågo huru den lösa kanoten dref
sin säkra undergång till mötes. Men plötsligt stannade den. Zaidi
höll sig i bränningen fast vid sin tross och gjorde samma nytta som
ett varpankare som strök kanoten ned mot klippholmen. Uledi och
Marzouk sprungo ur kanoten, lutade sig fram och hjelpte Zaidi ur
fallet; hvarefter det lyckades dem att efter förtviflade
ansträngningar draga kanoten upp på holmen.
"Men ehuru vi hurrade och innerligt gladdes åt detta lyckade
försök, var denna förändring i deras belägenhet blott ett uppskof
med dödsdomen. Mellan dem och den säkra tillflyktsorten lågo 50
yards vilda vågor och en omotståndlig vattenmassa, till höger om dem
var ett 300 yards bredt vattenfall och nedanför en mil smärre
katarakter, våldsamma forsar och stora hviflar, vågor höga som små
hus i midten af den förfärliga floden och der nedanför de grymma
kannibalerna på Wane-Mukwa och Asama.
"Huru skulle man nå dem på ön, var den fråga som nu förbryllade
mig. Vi knöto en sten vid ett omkring 100 yards långt groft snöre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
