Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vända våra blickar från de förföljande kannibalerna, tills de
kommit oss ett spjutkast nära, och då — ja, då måste vi slåss med
dem igen.
Vi höllo oss också nära intill öarna. Floden var ofantligt
bred och långt var det till stranden på ömse sidor, men likväl
icke nog för att bereda oss en fri genomfart. Vi måste offra
antingen några af våra män, qvinnor eller barn åt vildarnas
lystnad efter menniskokött eller ock å nyo bortslösa några
patroner. Fjorton kanoter lågo redan och väntade på oss
nedanför Divari-ön och öfverraskade oss genom sina vilda, hastiga
rörelser, men vi föredrogo förlusten af patronerna, och sedan vi
sändt dem ett tillräckligt antal sådana, skyndade vi åter öfver
floden, ty vi befarade att ännu flere kanoter kunde ligga på lur,
samt foro vidare utefter högra stranden, hvarest vi hade ett
kort nappatag med några Wariwa-kanoter vid Yavunga, hvilket
lyckligtvis blef den sista strid vi måste utkämpa den 31.
Infödingarna i Irendé och Uganja på venstra stranden hade uppfört
sig lika våldsamt som de i Yavunga, de hade sårat våra öron
med sina oförskämda fordringar på vårt kött och till och med
anstält jagt på oss; men de slagna hjeltarna från Yavunga lärde
dem att vara kloka.
Sedan vi på två hela timmar icke blifvit anfallna,
nalkades vi omkring klockan 10 förmiddagen ett annat nybygge på
högra stranden. Vi höllo å nyo ut till öarna. Floden började
synbarligen blifva bredare, och allt efter som den vidgade sig,
blefvo stränderna lägre och vi sågo icke längre dessa pittoreska
kullar, höga, skogiga bergåsar och bruna, röda eller gråa, med
tropikernas underbara växtlighet betäckta klintar hvilka så ofta
väckt vår beundran. Gräsklädda öar omvexlade med skogiga, hvilka
senare voro tillhåll för salttillverkare, som utdraga saltet ur
luten. Midt emot en stor, af palissader omgifven by vid namn
Mawembé, der marknad hölls just vid vår ankomst, träffade vi
nära en grönskande holme två qvinnor i en kanot, Vi hvilade
genast på årorna. Våra artiga helsningar stämde dem till vår
fördel. De skrattade så, att vi tyckte att marknadsfolket i
Mawembé nära 1,500 yards derifrån borde hafva hört det. Af pur
sympati skrattade vi också — men huruvida de voro mera
betagna af vår artighet än vi af deras är svårt att säga.
Jag hade hört talas om negrernas skrattförmåga, men aldrig
har jag sett någonting mera förvånande i den vägen, än då
dessa qvinnor lade sig baklänges med vidöppen mun och läto höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
