Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vikarnas mynning, tillverka hela tågstaplar af starka växt- och
palmfibrer (Hyphene) äfvensom stora nät nedslå starka pålar midt
i katarakterna och, trotsande alla faror, dagligen våga sitt lif under
fiskfångst.
Omkring klockan 8 eftermiddagen kommo vi till en
handelsplats, vid hvilken tjogtals små kanoter vimlade. Vildarna
störtade genast i dem och kommo mot oss från alla håll. Länge
förblefvo vi lugna, men slutligen, då de började blifva djerfva
genom vår efterlåtenhet och kastade sina träspjut, hvartill de
allmänt redde sig vid kommando-ordet "mutti" — käppar —
blefvo vi nödsakade att svara dem med några skott, som
ögonblickligen drefvo dem på flykten. Trummorna ljödo nu rundt
omkring och med stridshornen anstäldes ett bedöfvande oljud.
Några kanoter förföljde oss envist. Omkring klockan 10 ankommo
vi till en annan handelsplats. Äfven här voro krigarna färdiga
till anfall, åter igen omhvärfdes vi af de små kanoterna som af
en svärm getingar, och åter måste vi gripa till vapen. De små
kanoterna aflägsnade sig hastigt under högljudda hotelser nedåt
floden, och krigarna på stranden skyndade inåt skogen. Vi
gjorde oss ingen brådska, ty vi hade redan funnit, att ju
hastigare vi foro, desto lättare råkade vi i strid. Vi gledo således
långsamt framåt; lugnet var så sällsynt, att hvarje ögonblick
deraf var oss dyrbart.
På middagen anstälde jag mina vanliga sol-observationer
och fann att vi voro på 0° 50’ 17" n. lat. Vi fortsatte vår
resa med jemn men ingalunda hastig rodd. Vi hade ostörda
farit nedåt tioden omkring en timme, då vi å nyo varseblefvo
de små geting-kanoterna. och från venstra stranden, som låg
3,000 yards borta, syntes ytterligare ett antal kanoter under
hornstötar och trumhvirflar skjuta öfver floden med en förfärande
hastighet. Vi hörde vildarnas rop af trots eller hot, vi visste
icke hvilketdera — deras ständiga skrik och oupphörliga raseri
hade gjort oss likgiltiga.
Vi behöfde blott visa oss i dessa vilda trakter för att
uppväcka det mest ursinniga hat och mordbegär hos deras
inbyggare, liksom ett djupgående fartyg i lågt vatten rifver upp
gyttjan. Det tycktes vara en naturnödvändighet — hvarför skulle
vi då beklaga det? Kan någon menniska undgå det
oundvikliga?
Helsade med vilda rop af getingsvärmen, som af en
eller annan anledning syntes mer än vanligt triumferande, lemnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
