Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liggande byar. För att aflägsna hvarje möjlighet till en
brytning slogo vi läger å en vacker, af höga träd beskuggad slätt
på en temligen lång, skogig ö. Genast vid vår ankomst lade
en stor mängd af de eleganta kanoter som nyttjas i denna trakt
at från land för att möta oss. De hade en längd af femton
till fyrtiofem fot och voro allt efter storleken bemannade med
en till tjugu man. De voro alla sammans utmärkt vackra och
väl skurna, besättningarna stodo upprätt och drefvo med sina
kraftiga åror at ett lätt träslag farkosterna framåt med en
hastighet af 6 knop i timmen. Till form och utseende voro de
så olika kanot vidundren uppåt floden som stammarne sjelfva skilde
sig från hvarandra. Ganska besynnerligt var det att iakttaga
denna öfvergång från en stamegenhet och plägsed till en annan.
Det var tydligt att detta folk icke dref handel med de
ofvanför boende. Jag tror icke att vildarna i Rubunga eller Urangi
äro kannibaler, ehuru vi fingo tillräckliga bevis på att ett
menniskolif icke har synnerligt värde för dem, och halsbanden af
menniskotänder voro en i detta hänseende ingalunda lugnande
anblick — de väckte verkligen hemska tankar.
Vi mottogos med ett bullersamt välkommen. De trängde
sig på oss i stora hopar, en sak som med hänsyn till våra
senaste erfarenheter icke just stärkte den känsla af trygghet vi
en kort tid njutit i Rubunga. Men vi härdade ut och höllo
god min. Glädtighet, uppriktighet och sällskaplighet äro de
bästa vapen mot en vilde, och i konsten att använda dessa
egenskaper voro vi hemmastadda och lärda karlar. Jag såg icke
den minsta skymt af vrede, surmulenhet, tvifvel eller misstro
hos någon, man, qvinna eller barn, som tillhörde expeditionen.
Hvad Frank och mig sjelf angår, utmärktes vårt uppträdande
genom en englalik mildhet, som förtjent att kanoniseras. Jag
satt småleende midt i en grupp af tatuerade vänner med filade
tänder och ohyggligt sargade kroppar. De höllo i händerna
förskräckliga blottade knifvar eller svärd, med hvilka de skulle
kunnat hacka mig i stycken innan jag ens fått en aning om
deras afsigter.
Men snart hördes knot och till sist kom lägret i oro.
En klagade öfver att hans matta blifvit stulen, en annan
hade mist en knif, en tredje tyg, en fjerde hela sitt lager af
glasperlor; tre eller fyra spjut voro också bortstulna; och
slutligen nådde snatterierna sin höjd, i det två bössor försvunno.
Lyckligtvis blefvo dock tjufvarna gripna, innan de lyckats smyga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
