Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen / 229 (1878) Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig undan med bytet, och nu inträdde en ny sakernas ordning.
Vi togo fasta på den gamla regeln, att en oupplyst vilde icke
bör åtnjuta förtroende längre än man har ögonen på honom.
Vi bygde en inhägnad och vägrade infödingarna tillträde
till lägret men anvisade dem en särskild plats utanför detta.
Tillika upplyste vi dem att de som hade något att sälja kunde
föra sina varor dit, då de skulle finna köpare. Höfdingarna
gingo in härpå, och vänskap och blodsbrödraskap voro
synbarligen derefter lika ifrigt eftersträfvade som före dessa små störande
uppträden, helst ingen blifvit skadad och förlusterna burits
utan att några repressalier ifrågakommit.

Dubbla jernklockor i Urangi.

Klockan 5 eftermiddagen lät den store höfdingen i Urangi
tillkännagifva sin ankomst genom att låta slå på sin dubbla gongong
af jern. Denna gongong utgjordes af två långa, klockformiga
instrument af jern, hvilka upptill sammanhöllos af ett
jernhandtag och som vid slagen af en kort käpp med en
kautschukkula i ändan läto höra ganska
behagliga toner. Höfdingen blef
mycket vänligt mottagen, och
ehuru han ej yttrade någon
önskan eller tycktes hafva för
afsigt att gengälda våra gåfvor,
lemnade han lägret långt ifrån
missnöjd. Han förklarade högt
för den vid floden samlade
menigheten att jag var hans
broder, att frid och endrägt skulle
råda mellan oss, att alla skulle gå
våra önskningar till mötes och "göra stor handel." Men sedan han
aflägsnat sig, blefvo infödingarna kitsliga och okynniga som barn.
Tjogtals kanoter foro hit och dit, upp och ned utanför fronten af
lägret, hvarvid vi hade tillfälle se att hvar och en vilde var
tatuerad på det afskyvärdaste sätt, att menniskotänder utgjorde en
omtyckt prydnad kring halsen, att deras egna tänder voro filade;
att de genom bangalaerna förskaffat sig messingstråd i förvånande
mängd, då de buro ringar deraf kring armar och ben; att medan
qvinnorna gingo nakna, männen buro ganska stora ländkläden
af grästyg; samt att elfenben fans att köpa i huru stor
myckenhet som helst och att slutligen palmvinet hade förvridit
hufvudet på en stor mängd af dem. Vi upptäckte äfven att Urangi
var i besittning af omkring ett dussin skjutgevär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>