Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af en vän som visade mig mycken uppmärksamhet fick
jag den upplysning att tre timmars väg från Urangi fans
inne i landet en stor handelsby, kallad Ngombé, dit
barangierna ofta foro med fisk, färsk och torkad, för att derför tillbyta
sig maniok, bananer, nötter och palmolja; att palmer växte
här särdeles ymnigt; att på högra stranden nedanför Gunji ligga
trenne områden, Umangi, Ukeré och Mpisa; samt att floden på
högra sidan är känd under benämningen Ukeré, medan den del
som flyter förbi Urangi kallas Iringi.
Vid solnedgången begåfvo sig våra besynnerliga vänner i väg
och rodde öfver floden till sina byar i en mycket angenäm
sinnesstämning, så vidt man fick döma af deras småleenden och
vänliga nickningar. Efter klockan 8 på aftonen hördes ett
förskräckligt trummande jemte ett halft dussin gevärsskott från
byarna i Urangi. Vi antogo att infödingarna dansade och
ymnigt drucko sitt palmvin, det smakliga och mycket omtyckta
malofu. I den djupa tystnaden omkring oss hörde vi ibland
rösten af en man, som tycktes läsa upp en proklamation eller
hålla ett slags föreläsning, så vidt vi kunde förstå. Kosten var
fullt hörbar men icke orden. Slutligen somnade jag inemot
midnatt.
En timme före dagningen voro vi i rörelse, tillagade vår
frukost, packade i hop och vidtogo de vanliga förberedelserna
för fortsättning af färden.
Kort efter soluppgången kommo våra vägvisare från Urangi,
hvilka visat oss vägen från Rubunga, för att, enligt sitt löfte,
eskortera oss till en annan, längre nedåt floden boende stam.
Vi gåfvo dem en hederlig belöning för deras tillmötesgående.
Derpå gingo vi om bord.
Då vi höllo på att bryta upp från lägerplatsen, varseblefvo vi
tjogtals kanoter som kommo oss till mötes öfver den breda
flodarm som skilde vår ö från byarna. Detta var så naturligt, att
vi icke fäste oss dervid, ehuru vi tyckte att de voro
bemannade med ett större antal infödingar än dagen förut. I tio
minuter gledo vi lugnt och behagligt framåt. Plötsligt hörde jag
ett skott smälla och en skrotladdning hvina nära intill båten.
Jag vände mig åt sidan och såg röken efter ett skott framför en af
infödingarnas kanoter. Vi kunde knappast tro att våra vänner så
hastigt förvandlats till fiender förr än en af mina män utropade:
"Herre, en af vårt folk är dödad. Vildarna skjuta på oss."
Samtidigt med det skottet lossades varseblef jag att våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
