- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen /
232

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den 12 Februari förgick utan någon störande händelse,
öarnas antal tilltog oupphörligt; floden var ofantligt bred, öfver
sju mil. En gång sågo vi en by långt bort på högra stranden.
Låga öar af uppsköljd sand med ymnig växtlighet af Arundo
Phragmites, Papyrus antiquorum
och många andra varieteter af
Cyperaceæ blefvo allt talrikare. Omkring dem vimlade
marabustorkar, baleariska tranor, den kortbenta Balæniceps rex,
flamingoer, sporrvingade gäss, svärmar af vilda ankor, lommar, isfåglar,
silfverhägrar, svart och hvit ibis och beckasin. Vi skulle
kunnat skjuta så mycket fågel som helst till föda, om vi icke hade
befarat att ett enda skott kunde hafva till påföljd en strid mot
eldvapen i vilda händer. Vårt enda hopp om att helskinnade komma
ifrån dessa trakter var att undvika den mordlystna menniskan.

På en af dessa öar sågo vi en elefant med ett par präktiga
betar, men han gick så säker förbi oss som om vi varit
obeväpnade; på en vassbevuxen ö af ansenlig längd varseblefvo vi
äfven en hel hjord röda bufflar, hvilka äro mindre och i
allmänhet alldeles olika den svarta buffel som finnes i östra hälften
af kontinenten. Vi längtade ifrigt efter kött och voro vana att
i land der man icke traktar efter främlingens lif egna ganska
mycken tid åt jagten, men vi vågade likväl icke skjuta. Många
mäns lif — egna och infödingars — berodde på vår
återhållsamhet härutinnan.

De högre belägna och mera skogiga öarna äro fulla af
apor, såsom Cynocephalus porcarius, den nattvakande makin och
en mängd långsvansade små apor. Vid ett tillfälle, då det
prasslade i buskarna, såg jag upp helt hastigt och fick se en
skymt af ett slags stor, skäggig apa, hvilken stod upprätt;
strömmen var imellertid stark och vi rodde hastigt framåt, så att det
var fåfängt att söka fånga henne.

I sunden var det särdeles godt om flodhästar och
krokodiler. På flere ställen sågo vi vid stränderna af dessa öar
ofantliga krokodiler ligga lättjefullt utsträckta på den glittrande
sanden, medan några mindre på vördnadsfullt afstånd från
dessa höga herrar efterapade deras liflöshet, tills plaskandet af
våra åror dref dem, unga och gamla om hvarandra, att hastigt
uppsöka sina hem i djupet.

En anmärkningsvärd omständighet var att ingen drifved
syntes till i floden. Ett och annat gigantiskt träd låg visserligen
strandadt på någon sandholme, men dessa i amerikanska floder
ofta förekommande, farliga navigationshinder äro ganska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/2/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free