- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen /
234

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så att innan jag återfick besinningen hade jag redan tre kanoter
rakt framför mig och såg nio blänkande gevärspipor riktade mot
mig. Då jag hade min plats i båtens förstäf för att kunna leda
expeditionens färd utför floden, blef jag snart ett mål för skotten
från ännu flere, alldenstund de hastigt framilande kanoterna i en
halfcirkel närmade sig vår front. Men liksom vid flere andra
tillfällen räddades jag derigenom att sjelfva mitt utseende väckte
fiendernas förvåning. Om jag varit svart, skulle jag länge sedan
varit dödad, men nu liksom ofta förr var det nyfikenheten som,
starkare än hatet eller blodtörsten, midt under striden hejdade armen
som spände bågen eller var färdig att slunga spjutet. Äfven nu
då vildarnas tunna flinthanar voro spända och fingrarna hvilade
på det dödsbringande trycket, försjönk fienden i betraktande af
den tysta och orörliga gestalten af en varelse, hvilken måste
hafva synts dem lika besynnerlig som något af de diktade väsen,
hvilka traditionen från deras förfäder sökt beskrifva för dem —
"en hvit!"

Den minsta rörelse skulle naturligtvis haft till följd min
ögonblickliga död. Det var obehagligt att sitta och känna sig
vara målet för så många gevärskulor, men det var det klokaste
jag kunde göra. Medan jag var föremål för en stor
infödingskaras nyfikenhet, hade Frank väckt icke mindre förvåning hos
en mängd vildar som lurade på oss från venstra sidan, och våra
åsnor delade med oss äran att blifva begapade. Katembo
försökte börja ett samtal med dem och öfverraskade dem med
frågan, om de voro från Marunja, då vi också fingo veta hvilka
vi hade att tacka för denna obehagliga ära. Jag tror verkligen
att Katembo måste bära skulden till ett afbrott i denna
nyfikenhetens förtrollning, ty fem minuter derefter, sedan vi under
tystnad passerat nära två mil förbi deras byar, lossade en eländig
vilde ett skott och dödade Rehani, en af våra bästa män.
Instinktmässigt höjde wangwanerna sina sköldar, båten rodde hastigt
upp och öppnade sitt batteri af handvapen för att
hämnas Rehanis död och försvara folket som hönan försvarar sina
kycklingar, och inom tretio minuter måste de sjutio med
skjutvapen rustade kanoterna från Marunja draga sig tillbaka på ett
mera vördnadsfullt afstånd. Sedan de följt oss omkring fem
mil, uppgåfvo de jagten, och lyckligtvis sågo vi icke vidare
till dem.

Vid middagen gjorde jag en observation och erhöll en
nordlig latitud af 1° 28’ O"; middagen den 12 voro vi på 1° 36’ O"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/2/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free