Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiendtligt mot oss men besvarade våra helsningar med de egendomliga
krigsropen "Yaha-ha-ha!"
"Ehuru vi voro förskräckligt hungriga, passerade vi dock Bwena
och Inguba och gjorde allt för att förmå de gapande fiskarena att
meddela sig med oss — men förgäfves. De började genast syssla
med sina bössor och deras beteende bådade ingenting godt. Vi
ankommo imellertid till Ikengo, och då vi voro nära förtviflan,
landstego vi pa en liten ö midt emot sistnämnda nybygge och slogo läger
der. Snart kom en kanot med sju man öfver floden och vi höllo
vårt mynt i beredskap att visa dem.
"De närmade sig oss utan tvekan och lade sin kanot långsides.
Denna omständighet — ett mycket lofvande bevis på förtroende —
gjorde oss glada ända till hänryckning och vi helsade dem på det
hjertligaste välkomna. Vi voro frikostiga, vildarna mottogo våra
gåfvor utan misstro och derpå skyndade vi att under alla öfliga
ceremonier befästa den uppspirande vänskapen med vårt blod.
"De stannade hos oss en timme och aflägsnade sig derpå för att
underrätta sina landsmän, sedan de hos oss qvarlemnat en ung man,
en sak som, äfven den, bådade godt. Snart ankommo från en by
nedanför Ikengo två andra kanoter med tvänne höfdingar, hvilka
voro ytterst oförsynta och retsamma; efter två och ett halft års
erfarenhet om afrikanska seder läto vi likväl icke bringa oss ur
fattningen deraf, att ett par druckna vildar behagade förolämpa oss.
"Det är besynnerligt, när man besinnar öfver hvilka småsaker
menniskan kan vara stolt. Européen är stolt öfver sin ljusa hy och
nästan alla infödda afrikaner tyckas vara stolta öfver att de äro
svarta. Det naturligaste antagandet är att stoltheten kommer af en
full mage. Esau var hungrig och glömde sin förstfödslorätt och sin
arfvedel, derför att magen var tom. Jag glömde allt i hop, emedan
min mage hade krympt af brist på föda. De båda
Ikengo-höfdingarnas oförskämdhet härrörde från en känsla af mättnad. Om deras
magar blifvit analyserade, skulle vi förmodligen funnit dem
innehålla osmält maniok, bananer och en ansenlig mängd fluida, och hvilka
stora förtjenster bodde väl deri som kunde göra dem så stolta? Deras
kroppar voro omgjordade med grästyg, som genom, långvarigt bruk
blifvit flottigt och svart. Deras vapen utgjordes af laddade flintlåsgevär
med tre tum krut och tre tum jern skrot. Och likväl voro de
olidligt råa.
"Småningom blefvo de lugnare. Yi fingo dem att sitta ned och
språka, skrattade med dem och vi blefvo synbarligen de bästa
vänner. Bland saker som retade deras fantasi tycktes min
anteckningsbok, som de kallade taratara eller spegel, vara det i deras ögon
underbaraste. De trodde att den egde mångfaldiga dygder och att den
kommit ofvan ifrån. Månne jag skulle kunna och vilja sälja den till
dem? Den skulle funnit mycket villiga köpare. Men som den
innehöll berättelser om olyckor genom eld och vatten, kartor öfver
floder, vikar och öar, teckningar af menniskor och seder samt
anteckningar i tusentals ämnen, kunde jag icke gerna afstå den ens för
en elefanttand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
