Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under resan vidare den 26 blefvo de gröna holmarna allt
talrikare och syntes bebodda af flamingoer, pelikaner, storkar, ibis,
gäss, ankor m. m. Gräset är här en rik inkomstkälla för
salttillverkare, och röken från deras eldar låg i tjocka moln öfver
landskapet.
Ungefär två mil nedanför den omnämnda bifloden syntes
kl. 10 f. m. på venstra stranden Levy Hills, hvilka, då vi kommo
närmare Kutumpuku, sträckte sig ned emot floden och bildade
en ås. De sig närmande kullarna läto genast förmoda att
katarakter funnos i grannskapet, och minnet af de förfärliga
svårigheter vi haft att bekämpa vid Stanley-fallen trädde nu lifligt
fram för oss. Hvad skulle vi kunna uträtta med vår så
hårdt medtagna styrka, om samma förskräckliga scener väntade
oss här?
Enligt observationen på middagen befunno vi oss på 2°
23’ 14" sydl. lat. Vi höllo upp mot högra stranden och kommo
till ett sund som jag i anledning af den stora mängd flodhästar
der fans kallade "Hippopotamus-sundet". På ömse sidor lågo
gräsbetäckta holmar i oräkneligt antal. Vi hade kommit
ungefär halfvägs genom sundet, då vi mötte sju kanoter, fulla med
vildar, hvilka voro på väg till sina fiskställen. Vid det
oväntade sammanträffandet blefvo de skrämda, och äfven vi, som
hittills ofta haft skäl att hysa fruktan för menniskor, kände
oss litet oroliga. Lyckligtvis drogo de sig skyndsamt tillbaka under
upphäfvande af sina förskräckliga "Ya-ha-ha!" och vi fortsatte
vår färd utför floden. Kl. 3 e, m. fingo vi i sigte den samlade,
4,000 yards breda strömmen, hvilken flöt mellan de branta, odlade
sluttningarna i Bolobo på venstra stranden och ett vackert högt
slättland — som efter hand stigit öfver den vanliga nivåen —
på högra stranden.
Tjogtals kanoter rodde fram och åter, sysselsatta med fiske,
eller på väg till sina fisklägen eller saltsjuderier på de
grönskande holmarna. Då vi kommo ut på öppna floden, fruktade vi
verkligen ett ögonblick att å nyo blifva anfallna; men vildarna
betraktade oss blott med förvåning och utan att visa någon lust
för fiendtligheter. På vår fråga svarades från en af kanoterna
att de präktiga 200 fot öfver floden belägna höjderna, hvilka vörå
öfversållade med byar, hette Bolobo. Då vi voro så nära
vildarnas bostäder, ansågo vi det säkrast att vänta till
morgondagen innan vi försökte inlåta oss i närmare förbindelser
med dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
