- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen /
256

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så attvildarna drogo sig tillbaka och lemnade oss med
fjorton af våra män sårade. Detta var den tretioandra och sista
fäktningen,

Sedan de sårade blifvit förbundna och frukosten intagen,
foro vi vidare utför floden och upptäckte två mil nedanför
lägret våra sista motståndares bostäder. Vi fortsatte imellertid vår
resa till klockan 2 eftermiddagen, då vi gingo i land på en liten
ö. Klockan 4 eftermiddagen inträffade ändtligen våra länge
saknade vägvisare, och då de voro obenägna att dröja, följde vi
dem utför floden, tills de stannade vid ett nybygge, som hette
Mwana Ibaka och läg på en låg, halfrund terrass nedanför en
rad höga kullar. Vi inbillade oss att det icke fans den
ringaste fara för fiendtlighet, sedan vi blifvit anmälda af våra
vänner, och styrde mot stranden; men när vi närmade oss,
fyldes stranden af hundratals uppretade män med messingsbeslagna
gevär i händerna. Af lutter förvåning vid detta plötsliga vilda
raseri råkade vi med våra farkoster komma allt för nära
de sigtande vildarna, innan vi varsnade att våra ledsagare
med häftiga åtbörder gåfvo till känna att vi måste hålla från
land. Detta återkallade oss till besinning och vi rodde bort
innan de rasande infödingarna hunnit spänna gevärshanarna. Tre
mil längre ned lägrade vi oss på högra stranden och i
solnedgången anlände våra följeslagare men gjorde halt på venstra
stranden.

Den 10 kl. 6 på morgonen fortsattes resan mellan höga
och pittoreska stränder, än kala och branta, än skogbevuxna
från foten till toppen — ömsom stora kullar, hvilka brötos
tvärt vid randen af den djupa floden, och skogiga dälder mellan
höga bergåsar. Våra vägvisare upphunno oss men ville icke
inlåta sig i samtal; vid ankomsten till skogarna i
Ndande-Njoko kl. 10 f. m. ändrade de likväl åsigt, foro öfver till
högra stranden och gjorde halt för att tillaga sin frukost.
Vi stannade också och återknöto vår förbindelse med dem;
de började genast ifrigt ursäkta sig för att de varit skulden till
mwana-ibakaernas nedriga uppförande, alldenstund de
underlåtit att varna oss för denna mordlystna folkstam, som anfallit
oss i lunden dagen förut och tillfogat oss en så ledsam förlust.
Vi urskuldade dem gerna och begagnade tillfället att lofva dem
mera messingstråd, om de ville ledsaga oss till katarakterna;
de gingo in härpå men fordrade lönen i förskott. De hade
likväl redan i Chumbiri fått grundligt betaldt för tjenster som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/2/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free