Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någonting händer och vår husbonde frågar oss: "Hvarför gjorden I
det?" ni då vill bära ansvaret."
"Nej, jag vill ej befalla er. Jag vill ingenting ha att göra
med saken. Du är höfdingen i denna kanot. Om du vill fara
— så far, och jag skall säga att I ären män som ej äro rädda
för vattnet. Hvarom inte, så stanna qvar, och jag vet då
att I ären rädda. Saken tycks mig vara lätt nog, det kan jag
säga er. Jag inser ej hvad som skulle kunna hända."
Sålunda eggande folket att visa sitt mod, skyndade den
stackars Frank envist sitt öde till mötes.
Uledi vände sig nu till besättningen och sade:
"Gossar, vår lille husbonde säger att vi äro rädda för
döden. Jag vet att döden är i vattenfallet, men kommen, låtom
oss visa honom att svarta män frukta döden lika litet som de
hvita. Hvad sägen I?"
"En menniska kan dö endast en gång." — "Hvem kan
kämpa mot sitt öde?" — "Vårt öde ligger i Guds hand!" voro
de olika svar han fick.
"Nog, till era platser," sade Uledi.
"I ären män!" utbrast Frank, förtjust vid tanken på. att
han snart skulle uppnå lägret.
"Bismillah! (I Guds namn), läggen ut från klipporna
och sätten af!" kommenderade slupstyraren.
"Bismillah!" upprepade besättningen och lade derpå ut från
den vänliga viken.
Inom några sekunder voro de ute i floden, och följande
Franks råd, styrde Uledi sin båt mot venstra stranden. Men det
blef snart tydligt att de ej kunde komma dit. Det tycktes som
om vattnet varit fettaktigt och slipprigt. Bedrägligt och
oemotståndligt förde det dem långsides ned mot fallen. Då Uledi märkte
detta, vände han förstäfven och styrde djerft ned till flodens
midt. Dånet från de förfärliga vattenmassorna tilltog allt mer
och mer, och Frank reste sig för att se öfver deras hufvuden
som sutto framför honom. Nu först tycktes han fatta hela faran
af deras belägenhet. Men för sent! De hade uppnått fallet och
störtade hufvudstupa ned bland vågorna och skummet. De
vredgade vattenmassorna höjde sig och rusade in i deras farkost,
hvirflade omkring den som en snurra, och så bar det af
öfver de skummande, dansande och hoppande vågornas ryggar
till de gapande strömhvirflarna nedanför. Ack! då kom
ögonblicket för ängslan, ånger och förfäran!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
