Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hållen er fast vid kanoten, mina män, fatten hvardera
ett rep," sade han, under det han slet af sig sin flanellsskjorta.
Innan han hunnit göra detta drogs kanoten imellertid ned i
djupet, och det hvirflande, hoppande vattnet slöt sig öfver allt
sammans. När tomrummet var fyldt, höjde sig en stor
vattenmassa, och kanoten visade sig åter i det klara solskenet med
flere flämtande män, hvilka klängde sig fast dervid. Då de hade
drifvit ett stycke vidare, så att de kommit på något afstånd
från olycksstället, och återhemtat sig något, funno de att endast
åtta af dem lefde, och ve oss som voro lemnade qvar för att
begråta Franks brådstörtade öde! Intet hvitt ansigte fans bland
dem. Men plötsligt blef det åter en våldsam rörelse i vattnet
— en ny massa höjde sig och midt i denna syntes den "lille
husbondens" känslolösa kropp. De hörde honom hastigt
uppgifva ett högt klagoskri. Uledi, som nu glömde huru han
nyss hade undsluppit det hvirflande svalget, sträckte ut sina
armar och kastade sig oförfäradt efter Frank, men en ny
hvirfvel neddrog dem båda, och vågorna slöto sig öfver deras
hufvuden innan Uledi uppnådde den han ville rädda; för andra
gången dök den modige qvartermästaren upp ur vågorna, trött
och utmattad — men Frank Pocock syntes icke mer.
"Min tappre, redlige, godhjertade Frank, att du så skulle
lemna mig? Ack, min länge bepröfvade vän, hvilket
olycksbringande öfverdåd! O, Uledi, om du endast hade räddat honom!
Jag skulle då ha gjort dig till en rik man."
"Vårt öde ligger i Guds hand, herre," svarade Uledi sorgset
och med matt stämma.
Meningarna voro delade angående orsaken till en så skicklig
simmares undergång. Baraka trodde icke utan skäl att Franks
första tanke hade varit att simma uppåt floden och att han
under sina förtviflade sträfvanden att få luft hade stött
hufvudet mot kanoten. Shumari trodde att bandaget på hans
fötter möjligen hade besvärat honom, medan Saywa ansåg det
nästan säkert att hans tunga kläder hade hindrat honom att
ordentligt sträcka ut armar och ben, hvilket oundgängligt
fordrades i en så förtviflad belägenhet.
Öfver hela Zinga, Mbelo och Mowa spredo sig dessa
sorgliga nyheter hastigt. "Mundelés broder har gått förlorad —
förlorad i Massassa," ropade infödingarna, och gripna af ett
lifligt deltagande, foro de ned till Zinga för att få höra
förloppet af olyckshändelsen. Den gode, vänlige Ndala kom med,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
