Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bab-wendéerna beständigt föra med sig är en af Hyphene-palmens
fibrer knuten brödpåse. Då jag såg huru hvarje inföding bar
en sådan nätpåse med sig, kom jag att tänka på den väska
som resande turister i Europa bruka bära.
Längs vattenfallen i Babwendé-landet finnes ej något
villebråd. Bullret af krut snarare än dess egenskap att förstöra
har drifvit villebrådet in på landsträckor hvilka innehafvas
af de stammar som ej begagna eldvapen. Der förekomma dock
ett slags små antiloper och kaniner, hvilka infödingarna jaga
med sina hundar — djur som tillhöra den vanliga paria-klassen.
"Den 20 Juni, — Då vi i morse började lägga ut
buskväxter der vi skulle hala våra kanoter från Pocock-bassinen förbi
Zinga-udden till viken nedanför, såg folket så trumpet och lojt
ut, att jag frågade dem hvad som stod på. En af karlarna,
som ej utmärkte sig genom annat än sin reslighet och
ovanliga styrka, vände sig om och svarade tvärt: "Vi äro trötta,
och det är just hvad som står på" — i hvilken förklaring en
tredjedel af dem ej tvekade att instämma. Som en sådan
stämning bland folket var i hög grad allvarsam i dessa dagar, då
födan var knapp och arbetet hårdt — menniskan liksom rofdjuren
beror till en stor del af sin mage — sammankallade jag
folket för att åhöra deras klagomål. De kunde ej säga
någonting annat än att de voro trötta och ej ville arbeta vidare.
Döden lurade i floden; ett oaflåtligt, tröttsamt och förfärligt
arbete väntade dem hvarje dag på klipporna; deras magar voro
tomma; de hade inga krafter längre. Jag svarade dem: "Och
jag har inga heller, det försäkrar jag er. Jag är lika hungrig
som någon af er. Jag kunde skaffa mig kött för att stärka
mig, men det vore att bestjäla er. Jag är så trött och sorgsen,
att jag gerna skulle lägga mig ned och dö. Min hvite broder
som drunknade här om dagen är vida lyckligare än jag. Om
I alla lemnen mig, är jag trygg, och intet ansvar hvilar mera
på mig. Jag har min båt, och den ligger i floden. Strömmen
är hastig, fallet är beläget på endast några få yards afstånd
härifrån. Min knif kan lätt afskära repet, och jag skall sedan
få gå till hvila för alltid. Der äro perlorna; tagen dem och
gören med dem hvad I viljen, Så länge I stannen hos mig,
följer jag denna flod, tills jag uppnår det ställe der den börjar
bli känd. Om I ej stannen, vill jag likväl hålla mig till floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
