Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppstämde båtgossen Murabo en härlig, högstämd triumfsång, i
hvilken han vackert och med poetisk frihet inflätade verser, som
prisade de hvita männen vid "det andra hafvet". Den
extemporerande barden sjöng mycket om de stora vattenfallen, om
kannibaler, hedningar och svält, om de vidsträckta ödemarkerna, de
stora sjöarna och de snikna vildarne, och slutade med att
förklara att resan nu var tillryggalagd, att vi till och med redan
kände fläktarna från den vestra oceanen, och att hans herres
bröder hade frälst dem från "hungerns helvete". Vid slutet af
hvarje vers instämde de öfrigas röster högt och klart i kören:
"Sjungen, vänner, sjungen, ty resan är slut;
Sjungen högt, o vänner, sjungen för detta stora haf."
"Nog nu — hitåt!" ropade Manwa Sera, vid hvilket yttrande
folket nästan qväfde honom — så trängde de på. I hvarje
förkläde, skål och kärl, som hölls fram, öste ledarna ifrigt fulla
mått af ris och en hel mängd batater och fisk. De yngre
männen och qvinnorna stapplade efter vatten, och andra spredo
sig i närheten för att samla bränsle, så att nu i hela lägret
rådde idel lif i stället för den hopplösa förtviflan som för blott
en halftimme sedan herrskat der. Många kunde icke vänta tills
födan blifvit kokt utan åto riset och fisken råa. När all
provianten blifvit utdelad, ett litet mått rom blifvit häldt i hvars
och ens kopp samt hela lägret befann sig i ett tillstånd af
allmän upprymdhet och grupper af mörka figurer lifligt samtalade
om den hägrande kost som de gästfria eldarna höllo på att
bereda, begaf jag mig till mitt tält, åtföljd af Uledi, Kachéché,
kaptenen och tältgossarna, hvilka, efter hvad jag förmodar, vore
ifriga att få bevitna utbrotten af min förtjusning.
Med strålande ögon räckte mig Kachéché de
hemlighetsfulla flaskorna, i det han under tiden med sina spejande ögon
läste i mitt ansigte, då jag såg på etiketterna. Den listige
skälmen märkte nog hvilket nöje jag erfor dervid. Pale ale!
Sherry! Portvin! Champagne! Hvetebröd tillräckligt för en hel
vecka! Två krukor smör. Ett paket te! Kaffe! Hvitt
toppsocker! Sardiner och lax! Plumpudding! Vinbärs-, krusbärs-
och hallon-sylt!
Den gode Guden vare lofvad nu och alltid! Det långa krig
vi hade fört mot hungersnöden och de gnagande bekymren var
slut, och mitt folk och jag hade lifsmedel i öfverflöd! Det var
endast en timme sedan vi lefvat på hågkomsten af de få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stanley/2/0401.html
