Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordnötter och gröna bananer som vi förtärt på morgonen, men nu
voro vi med ens förflyttade i närheten af civilisationens lyx.
Aldrig hade det hungriga Afrika förekommit mig så eländigt och
föraktligt som nu, då det ståtliga Europa steg fram för min
tjusta blick samt visade sina oändliga skatter af lif och
undfägnade mig med sina förråd.
Då vi alla kände oss vederqvickta, öppnades bålarna, och
snart var folket omklädt i hvitt och kulört bomullstyg, under det
de vördnadsvärda, trasiga lemningarna efter Manchester-, Salem-
och Nashua-fabrikaten kastades på elden. Armodets nakenhet,
de bara refbenen och de skarpt framträdande knotorna blefvo
sålunda skylda, men månader komma att förflyta innan de
insjunkna, håliga kinderna och de utmärglade ansigtena återfå den
friska bronsfärg som kännetecknar den välmående afrikanen.
Min sinnesstämning på aftonen af den händelserika dag
hvilken utmärktes genom vår lyckliga förbindelse med köpmännen
på vestra kusten kan man lätt föreställa sig genom följande bref:
«Banza Mbuko, den 6 Augusti 1877.
Hrr A. Da Motta Veiga och J. W. Harrison, Embomma
vid Kongo-floden.
Mina herrar!
Jag har mottagit ert välkomna bref och, hvad som var
bättre än allt och ännu mera välkommet, er hjelp. Jag är för
ögonblicket oförmögen att uttrycka huru tacksam jag känner
mig. Vi äro alla så öfver måttan glada och öfverväldigade af
vår rörelse vid åsynen af all denna proviant som smeker våra
hungriga ögon — vid åsynen af riset, fisken och rommen och
för mig — hvetebröd, smör, sardiner, sylt, persikor, vindrufvor
och öl (I Gudar! betänken det — tre buteljer pale ale!)
förutom te och socker — att vi ej kunna annat än kasta oss öfver
dessa så hastigt erhållna förråd och njuta af dem — och jag
beder att I villen tillskrifva hungern vår fåordighet oeh skenbara
brist på tacksamhet. Om vi ej kunna tacka er tillräckligt med
ord, så varen öfvertygade om att vi känna hvad volymer ej
skulle kunna beskrifva.
För de nästa tjugufyra timmarna skola vi vara allt för
ifrigt sysselsatta med maten för att kunna tänka särdeles mycket
på någonting annat, men jag kan nämna att folket, under det
deras munnar äro fulla med ris och fisk, gladt utropar: "Det
är säkert; vår herre har funnit hafvet och sina bröder, men vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
