Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kannibalernas klingande båge och förgiftade dolk? Hvad annat än
min och Franks hemlighetsfulla blekhet! På samma sätt
framkallade hos mig åsynen af Embomma-köpmännens bleka ansigten
nästan en ofrivillig rysning. I den ljusa hyn låg, sedan jag så
länge betraktat svarta och djupt bronsfärgade ansigten, någonting
oförklarligt spöklikt. Jag kunde ej frigöra mig från den tanken
att de måste vara sjuka; men då jag jemför deras hy med hvad
jag nu ser, skulle jag vilja säga att de voro olivfärgade,
solbrända, mörka.
Det låg något mycket värdigt i dessa hvita mäns
uppträdande. Det var något förnämt — litet sjelfkänsla blandad
med hjertlighet. Jag kunde ej då påminna mig att jag någonsin
sett en sådan hållning hos någon stam i hela Afrika. De talade
äfven väl; orden som de begagnade passade så utmärkt väl;
utan gester voro de fullkomligt begripliga. Huru besynnerligt!
Det var riktigt förtjusande att iakttaga den lätta böjningen af
deras hufvuden; de intelligenta rörelserna i ansigtet voro
beundransvärdt uttrycksfulla. De voro fullständigt klädda och äfven
prydligt; jag borde säga att de voro fläckfritt rena. Fina
halmhattar, kulörta halsdukar, riktiga läderstöflar, väl skurna,
beundransvärdt rena hvita kläder! Jag lät blicken från dem
vandra till mitt eget folk och fruktar att jag då kände
någonting liknande tacksamhet mot Skaparen, derför att jag ej var
så svart som de och att dessa vackert klädda, väl talande hvita
män kallade mig sin vän och anförvandt. Likväl vågade jag
ej ännu ställa mig i jemnbredd med dem; de lugna blå och
grå ögonen nästan skrämde mig, och den obefläckade renheten
hos deras kläder bländade mig. Jag var nöjd med att för
närvarande betrakta mig såsom en föreningslänk mellan de hvite
och afrikanerna. Möjligtvis skulle en närmare bekantskap alstra
större förtroende.
De förklarade att de voro förtjusta öfver att se mig,
lyckönskade mig med mycken värma och erbjödo mig borgarrätt i
Boma! Vi färdades till sammans en mil utefter vägen och
kommo till Bomas gränsby eller Embomma, der "konungen" var
närvarande för att göra les honneurs. Mina artiga vänner hade
medfört en stor korg, innehållande läckerheter. Hochheimer och
champagne tycktes vara af ringa värde der för några timmar
sedan en kopp palmvin var lika dyrbar som nektar; sällsynta
läckerheter från Paris och London funnos nu i öfverflöd för
den, som helt nyss ej ens haft jordnötter att äta. Wangwanaerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
