- Project Runeberg -  Norges stavkyrkor : ett bidrag till dän romanska arkitekturens historia /
7

(1891) [MARC] Author: Johan Adolf Bruun - Tema: Architecture and Construction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Orienterande reflexioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7
Så kom en annan tid, ty fridens tid var icke lång. Det
blev en skism mällan ande och natur, och bandet brast, när
Uranias vingade son vände igän till sin himmel. Då flyktade
friden ur hjärtat och livet, och äfter dän flyende sände sin
klagan själva de skepnader, konsten band i dän bleka marmorn
äller i flammande brons.
Det var en tid av sökan, som finner icke — full av an-
ingar, orolig, jägtande — en tid, som vrider sig till sist med
»Laokoon» och flämtar i dödsryckningar med dän »döende
Gallern».
Så kom striden — dän avgörande — med blod och tårar
och rop av ångest, för hvilka solen skylde sitt ansigte och
jorden skalv och de döde i grifterna reste sig — —
Var dätta nog?
Det synes så, ty dän jägtande tanken hvilade, och det
oroliga hjärtat vardt stilla, sen i Juda land en man hade dött
för folket. Hvad dän döende antiken trånat äfter — trånat i
feberdrömmar — dionysiskt dövade feberdrömmar: dän himm-
elske Eros, som flydde med däss ungdoms harmoni, var på
outgrundliga vägar och i en skepnad, som var »judarna en för-
argelse och grekerna en galenskap», kommen åter bland män-
niskors barn med friden under sina vingar. Och människors
barn bragte hans hyllning med rop, hvarav skälvde arenans
murar, och med rökelsen av flammande bål.
Nuväl, dän tiden sökte också att se, att närma i åskåd-
ning sina tankars och känslors brännpunkt, att fånga, hvad dän
kunde, i bild för ögat av sin harmoni. Bör det förundra, om
dänna bild vardt torftig? Ett öga, som länge gråtit, är icke
klarsynt, och ett, som i seklers tårar offrat skärpa och glans,
är visserligen dåligt rustadt mot dän dimma, som alltid höljer
ifrågavarande objekt. Intet under, om dänna nu tedde sig
ogenomträngligare än någonsin. Dän omständigheten, att en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 5 01:50:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stavkyrk/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free