Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Orienterande reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
hop gengångare av antika gestalter, sådana, vid hvilka ögat i
yrans och orons dagar med förkärlek hvilat, därför att de siade
om gärningen, som nu var fylld — dän omständigheten, säga
vi, att deras vålnader nu spökade i dänsamma, bidrog icke att
klara dän. Nog anade mången bortom dänna skugghop en ny,
förklarad gestalt av outsäglig härlighet, män man räddes att
dra dän i stoftet genom att giva dän i bild. Man nöjde
sig med dän bebådande skuggan äller med ett konstlöst
tecken, som därför, att det i sig själft var ett intet, kunde
uttrycka allt.
Män dimman lättades. Hades stängde omsider sina portar
om skepnader, som, av varmblodig ungdom vane att passera
dän gränsen fritt, länge nog vankat fridlöse mällan livet och
döden. Hermes »vädurbäraren», dän spelande Orpheus, Helios
och Dionysos gingo till sist att dela med Persephone och Euri-
dice, Semele och andra länge sen fridlysta olympiska skuggor
en evig ro bortom Lethes vatten. Och blicken vardt klarare.
Man skönjde en dallrande utlinie av dän höga gestalten själv,
och handen tecknade med djärvare drag, om också ledd alltfort
— mer omedvetet — av antikens correlata uttrycksformer —
en bild av majestätet — det, som tronar i härlighet med
stjärnorna till diadem och jorden till fotapall, äller som från
korset breder sin famn mot människors barn.
Män dän synen flöt i en annan, som byter kronan i törne-
kransen och konungen-översteprästen i försoningsoffret, »män-
niskans son», dän de dråpo. Och vid glansen — dän nya,
vemodsrika — dän bilden göt om tingen, läste man sfinxens
gåta, läste i anletets spegel själens hemlighet. Och det var
icke huldrans äller dän grekiska charitens, icke en ängels från
himmelen, utan det var hans, som genom en frivillig under-
kastelse av kval utan mått gäldat, hvad naturen brutit mot
anden. Hans ansigte såg man. Är det underligt då, om man
vardt blind för allt annat — blind för formen, höljet, t. o. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
