Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Historiska förutsättningar, ur hvilka fenomenet förklaras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 8
egendomliga fysiognomi.
1
)
Drag, som för det ästetiska total-
intrycket äro av allra största vigt, ha måhända härifrån — åt-
minstone delvis — fått sin prägel. Vi minna om dän förhärsk-
ande vertikallinien och resningens »schwung», fulländad och
krönt av dän gotiskt lyftade takvinkeln, hvars branta, stupande
linier äro förtoningen åt dän redan i omgångens taklinie an-
slagna och i sidskeppets förstärkta linieklangen. Måhända har
dän hvita drivan gjort sitt till att göra dän linien så djärv.
Dän avskuddade så lätt dän nordiska vinterns svepning, som i
solskensdagarna blev tung och tärande. Och när ovädret kom,
då vinden låg hårdt med rägn äller snö så, som dän kan mällan
fjällen, då drev dän bittra nödvändigheten till att utfinna både
sköld och pansar åt dässa lätta, bräckliga, trotsiga lemmar. Då
ledde man byggnaden rundt dän där mystiska gången — »munke-
gången» — som gav lä åt det framför annat vigtiga fundamentet
och, högt uppdragen om ytterväggen, bröt dän makt, stormen
skulle fått över de stora vertikalytorna; och över de ännu blott-
ade delarna sveptes ett skyddande pansar i dän spånklädsel,
som gömmer under en kraftig relief de döda fältens släthet och
i sin rostbruna färgstrykning drager över det hela något trolskt
och ruvande. Klimatiska förhållanden nödgade äntligen att in-
skränka de ännu i det romanska tämplet oansenliga fönsteröpp-
ningarna till dässa små hål och gluggar, som av luft och ljus
insläppte blott det allra nödvändigaste för människans uppehåll
inom byggnaden. 2
)
Vissa egendomligheter i grundformer, proportioner och ab-
soluta mått äro uppenbarligen betingade av ämnet, hvari man
arbetade. Bjälkar och mastträd stodo icke att erhålla utöver
vissa begränsade mått, och då man här som regel undvikit all
slags skarvning, var enda utvägen för ernående av ett rum med
’) Schnaase, Geschichte der bildenden Kiinste, IV 2, s. 446 f. Dtisseldorf
1854. Dietrichson, Hov og stavekirker etc. s. 8 f.
2
) Dietrichson, Ejendommelighederne etc. s. 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
