Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra entreprenörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
doppa skorpor till på köpet. Efter teet serverades en ung man
med fördelaktigt utseende, vilken varit snäll att lova ett föredrag.
Herr Lagerström, så hette han, var nog blygsam och bedja om
ursäkt innan han började en föreläsning om Henrik Ibsen. Vilka
njutningsrika timmar, det var två timmar, för våra gamla
bokanmälare att få en liten repetitionskurs i Ibsens skrifter, och
huru lärorikt att få en ny synpunkt över sakerna, helst denna
synpunkt var delvis avvikande från deras egen! De vredo sig som
trampade maskar, de kastade längtande blickar mot dörrarne
om icke någon punschbricka skulle synas (om toddy hade de
övergivit allt hopp), de langade tobaksrullar bakom damernas
ryggar för att motarbeta verkningarna av den för dem ovana
tedrycken. När predikan var slut, måste de gå fram och tacka
den okände ynglingen, måste de svara ”charmangt” när
beskyd-darinnorna frågade dem om det icke var bra. Därpå gavs tecken
till uppbrott. Supén då? Fanns ingen!
Men ännu återstod en angenäm överraskning som damerna på
sitt vanliga älskvärda sätt förstå att anordna. Vid dörren satt
en vaktmästare med en blyertspenna och en lista. Var det
insamling också? Nej!
— Två kronor och femtio öre, om jag får be!
— För vad?
— För tesupé, lokal, belysning och servis.
Motstånd hjälpte icke, förbannelser ännu mindre. Att behöva
betala där man borde haft betalt! Det var oerhört. Men vad
gjorde det. Ändamålet var ju vunnet. Den unge mannen var känd
i den litterära världen.
Nedkomna på hamnbryggan svuro våra bokanmälare i månens
åsyn en dyr ed att icke med ett ord i tidningarne nämna om
hela uppträdet. Och de erkände sig skyldiga att bli kastade i
Norrström om de bröto den eden. Och de höllo sin ed.
Detta hindrade alls icke att de följande dag fingo läsa, var och
en i sin tidning, de mest smickrande lovord om den unge
mannens föredrag. De kloka fruarne hade i tid iakttagit teets
verkningar och vädrat tobaksrullame för att låta en dyrbar tid gå
förlorad.
Herr Lagerström fortfor att låta sig bäras på mjuka ramar. När
han skrivit sin första enaktspjäs, sammankallande de beskyddande
fruarne kungliga nationalteaterns artister och tidningames teater-
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
