Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra entreprenörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensenter, men aktade sig att bjuda några bokanmälare. Den
förnämste skådespelaren vid lilla nationalteatern måste läsa upp
stycket, vilket läst av honom måste göra lycka. Dagen efter
lyckönskades nationalteatern i tidningarne till det nya stycket och den
inhemska dramatiken till en ny författare. Att stycket antogs efter
den betan, det var givet.
Efter ett par år utan några umbäranden eller missöden var vår
Lagerström så stor författare, att han å sin sida börjat beskydda
unga författare. Han tillämpar därvid en grundsats som han har
ur erfarenheten: det är ens eget fel om en icke kan komma fram.
Nå, men de, vilka icke låta beskydda sig, eller de, vilka icke
äro nog lyckliga att falla de beskyddande damerna i smaken?
De finnas icke till för dem. Första åren svara de att de ”icke
hört det namnet”. Heter den stackarn Petterman, så börja de på
femte året tala om en viss Pettersson och fråga om det är något
med honom. På åttonde året känna de till herr Petterman, men
de ”ha icke läst något av honom”. När han på femtonde året
icke kan förnekas, börja de äntligen erkänna, att han är
författare och visa honom den äran att gnata på honom i sina
tidskrifter. När han slutligen blir översatt på tyska, tala de om
honom under benämningen den unge lovande författaren och det
namnet får han behålla till döddagar.
Chefen för detta entreprenadbolag är ett mycket lärt
fruntimmer. Hon kan tjugosex språk och har alltid med sig på ångbåten
en koptisk grammatika, vilken hon icke försummar att lägga
uppslagen efter sig på akterdäck. En grosshandlare, som rest i sex
somrar på samma ångbåt och alltid går och tittar i den uppslagna
boken, när gumman går under däck, är numera övertygad om att
koptiskan är det svåraste språk av alla, och han försäkrar sina
vänner att man behöver minst sex år för att lära sig detsamma.
Men hon åtnöjer sig icke med att beskydda unga okända
svenskar, hon beskyddar också alla stora utländska författare, till
vilka hon skriver brev och tackar för deras sista arbete, dock
alltid med en och annan bifogad lärorik anmärkning, den hon icke
kan återhålla, emedan hon har en öppen natur.
Bolaget har också övertagit den svenska tonkonsten (tonkonsten
i sin helhet har redan sin beskyddare) och det har visat sig att
unga sångare och sångerskor sällan lyckats utan att ha lämnat sitt
öde i bolagets händer.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>