Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sömnlös natt. I en klippreva hittade han en buske, som bar blåa
bär och vilken han ej sett förut. Han tog några i näven och åt.
De smakade icke vidare gott, men han fästade ingen vikt vid det.
Och så gick han hem, det vill säga till den buske, där han hade
sin lövhög för natten. Där råkade han hustrun. Smeden var vid
ett strålande lynne och pratade tok.
— Jag tror du tagit en tår på tand, sa hustrun, som ännu
hade minnen av det förflutna.
— Vad är det för slag? sa smeden förvånad.
— Brännvin! sa hustrun och klatschade med tungan.
— Brännvin? Det har jag aldrig hört talas om, vad är det
för slag? sa smeden förvånad.
— Minns du inte vad det var, så minns du säkert, att du satt
i finkan i Karlskrona!
— Karlskrona! Jag förstår dig rakt inte, min gumma!
— Då har du förlorat minnet, sa gumman.
Och det var just vad smeden hade gjort, och därmed var
upptäckten klar. Läkaren samlade genast in bären och gav hela
sällskapet att äta mot sömnlöshet, som han föregav, och alla åto,
läkaren också, men Lasse lät sina bär falla på backen, ty, tänkte
han, man vet inte vad man kan lära av det förflutna, och
framtiden känner ingen.
kapitel 4
Tre år hade förflutit efter landstigningen, då Lasse en dag reste
längst ut på ön för att än en gång undersöka dess resurser för
framtiden och utröna, om den kunde tåla vid den starka
folkökning, som de sista två åren visat sig. Han hade tagit en liten
kanot, på vilken han paddlat sig upp för bäcken under
bananernas täta lövvalv och kommit in i landet några mil. Trött av
rodden steg han ur båten och tog sin frukost under ett
körsbärsträd, varpå han lade sig ner att sova.
Han hade icke väl blundat många minuter, förrän han
vaknade vid ett prassel uppe i bananen, under vars grenar han lagt sig.
Han spejade upp mellan löven och fick längst upp i toppen se en
apa, som han tyckte, vilken satt på en gren och med långa naglar
pillade kärnor ur bananens skidor, vilka han sedan införde i
munnen, som var överväxt av ett långt skägg. Lasse blev orolig, ty
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>