Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ville nu stammen giva Lasse och Peter tribut, skulle de få deras
uppfinning.
Ett dundrande ja blev svaret.
Peter utdelade därpå en vit söndergrusad sten, som kallades
salt, och uppmanade folket att varje vecka komma och hämta sitt
förråd mot avlämnande av tribut. Och så återvände Lasse hem
igen.
Men tributen blev icke så riklig, ty kapten Skägg hade hos
sin stam redan infört metoden att röka köttet, vilket gjort
honom till tributtagare, och Skäggame ville icke ha något salt.
Efter saltets införande började man få bättre om tid och bli
stillasittande. Men nu var man så van vid sträng sysselsättning,
att man fick tillfälle att uttänka nya uppfinningar. Så hade till
exempel läkaren, vilken var tributtagare av en stam, hittat en
röd metall, vilken med lätthet lät bulta sig och med stor fördel
användes till pilar. Metallen var ingen annan än kopparen, och
med dess införande gick jakten ändå lättare, varförutom man
gjorde sig knivar och yxor, varmed träd fälldes. Men nu blev
ett letande efter koppar överallt. Den kunde icke finnas på. De
andra stammarne sände bud till doktor Gadd och bådo få reda
på kopparns fyndort. Han nekade att delgiva hemligheten, men
sålde knivar och pilspetsar mot salt och eldstenar, på vilka han
hade brist, men han höll priset så högt, att de andra stammarne
blevo onda, och en vacker dag bröt smeden Knip, vilken var
hövding för en stam, in i hans by och tog doktorn och hans stam
till fångar. Doktorn och hans folk bådo om sina liv och fingo
verkligen behålla dem, mot att de arbetade åt smeden och hans
folk, eller blevo deras slavar.
Men uppskrämd av den hotande faran hade Lasse, som även
var avundsjuk på smeden och kaptenen, gått ut och letat en ny
metall, som var vassare än kopparn och icke böjde sig för hugg,
och med sina järnpikar och yxor beväpnade han sin stam, som nu
gjorde smedens och kaptenens stam till sina fångar. Men nu fick
Lasse mer att tänka på än han någonsin drömt om, ty det var
svårt att föda och regera så många människor på en fläck, och
jakten hade avtagit. Man måste vara betänkt på nya födoämnen,
vilka man kunde ha under ögonen och icke behöva springa efter
i skogen. Han lät till den ändan fånga uroxar, får och getter,
vilka bundos vid träd ute på ängarne och vilkas mjölk och kött
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
