- Project Runeberg -  Ordet i min makt. Läsebok för underklassen /
61

(1968) [MARC] Author: August Strindberg With: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att det behövdes sex mansåldrar för att utgrunda det. Och så
drogo de sina färde.

Men Lasse och Axonius eller som han numera kallades Uffka,
vilka icke behövde jaga, sutto hemma vid brasor och smorde
krå-set. Som de hade mera mat än de kunde äta, mutade de snart
några karlar och kvinnor, vilka icke heller hade lust att ränna
omkring i skogarne, att dessa skulle vårda deras eld, steka deras
mat och sy deras kläder.

— Nu ha vi herrar och tjänare också, sade Lasse för sig själv;
få se nu hur det här skall sluta.

kapitel 6

Tiden larvade fram, och Lasse satt i godan ro och tog sin tribut.
Men följande år efter det stora offret väntade han förgäves, och
hungersnöden var nära. Då utsände han Uffka klädd i en lång
rock gjord av korpfjädrar för att kunskapa och avskrämma de
uppstudsige deras tribut. När Uffka återkom, var han sönderriven
och illa tilltygad. Folket trodde icke längre på honom och de
behövde icke längre Lasses eldstenar, sedan Peter Snagg upptäckt
var de funnos att få. Men Lasse hade annat i beredskap, ty han
var en klok man och hade minnet i behåll. Att sammankalla
stammame lönade sig icke numera, utan han gick att uppsöka
Peter Snagg och hans stam, ty han ville slå honom på hans egen
mark och i vittnens närvaro. När han äntligen efter en
ansträngande dagsresa hade kommit till Snaggska tältbyn, gick han fram
och hälsade Peter vördnadsfullt, och efter erhållet enskilt
samtal hade de ingått ett kompanjonskap om en ny uppfinning.
Stammen sammankallades och Snagg höll följande tal.

— Jägarlivet har icke varit utan sina ansträngningar och
olägenheter. Ibland hade de haft överflöd på kött, så att det legat
och ruttnat bort, ibland brist. Svaga försök att genom torkning
bevara av överflödet hade visserligen blivit gjorda, men
bristfälliga metoder hade gäckat deras förhoppningar. Nu hade
emellertid Peter Snagg och Lasse Hulling hittat på en hemlig sten,
som kunde bevara kött, fisk och hudar mot förruttnelse.
Följderna av denna tidevarvets största uppfinning voro oberäkneliga.
Nu kunde man jaga på vissa tider och sedan sitta i ro, och att
sitta i ro var dock livets största, renaste och säkraste njutning.

61

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:48:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stbgoimm/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free