Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke fått jord och icke ville arbeta åt andra, efter döden komma
till helvetet, där de skulle stekas levande i evighet. Denna
orimlighet gjorde i början intet intryck på folkets oförvillade sinnen,
men vanans makt är stor och så småningom lyckades Uffka
genom målade tavlor skrämma kvinnorna för döden. Detta var
första steget. Men krigarne bara nojsade med prästen och voro
oförbätterliga. Slutligen måste Lasse använda en annan metod med
dem. Han mutade dem.
Landet indelas i län, över vilka en krigare sattes som chef.
Nu hade man tämligen styr på bönderna, ty varje länschef hade
ett tom och en garnison. Men dessa chefer utövade ett gränslöst
förtryck över bönderna och hittade också på att ta skatt av
varje handlande, som drog igenom deras område. Denna skatt
kallades tull och uppgavs vara för att skydda handeln (mot
”beskyddarnes” röverier nämligen).
Så gick det ”framåt” med framåtskridandet.
Lasse hade gift sig och fått bam. Hans utgifter ökades och han
måste ta upp nya skatter. Men då klagade bönderna. De hade
själva så många bam att föda, sade de, att de ej ville föda
andras; och pojkar och flickor gjorde barn alldeles ohejdat. Lasse
såg sig tvungen att införa en ny institution, varigenom personer,
som ej ägde jord eller egendom, förbjödos att vid stort straff göra
barn. Och för att hålla sträng kontroll på dem, som födde bam,
ålades var och en som ville gifta sig att anmäla detta hos Uffka,
som först skulle ge dem en duvning i helvetesläran, vilken varje
manbar yngling och giftasvuxen flicka måste avlägga ed på.
För-äldrame klagade och jämrade, men det hjälpte inte, ty
krigsmakten avgjorde numera alla samvetsfrågor i första och sista
hand. Därtill kom en annan omständighet.
Kvinnorna, vilka ställt sig under männens beskydd för sina
barns skull, hade därigenom kommit i ett beroende av männen,
som närmade sig något tjänarens. Hon gjorde alla smärre sysslor
inomhus och systrame, som voro arvlösa, passade upp på
bröderna. Som emellertid varje bondpojke, vilken ville gifta sig,
fruktade att komma i dåliga omständigheter på grund av ökade
utgifter, höllo flickorna på att bli ogifta. Föräldrame hittade då
på att ge dem en morgongåva och slutligen att ge dem halv
arvsrätt. De som hade stort arv blevo sålunda lättare gifta än de
som hade litet. Härigenom höllo egendomsägame ihop emot dem
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>