Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hantverkare äro födda att arbeta åt Lasse, Uffka o. s. v.; 2:o att
ingen får para sig under tolv tunnland jord eller Uffkas
tillstånd.
— Nog, nog, ropade De Missnöjda, vi minnas det alltför väl.
Fortsätt!
§ 5. Ingen, utan Sällskapet för inbördes beröm, får yttra sig
om en avliden Lasse.
§ 6. Varje medborgare har full frihet att yttra sig i tryck!
De Missnöjda skildes med fast beslut att begagna sig av den
nya tryckfriheten vid första bästa tillfälle.
Bampiskame voro de första, som fingo tryckfrihetens alster,
och Moralboken trycktes i tusentals exemplar, uppspikades i
stugorna och utdelades bland underklassen, ty överklassen, som
uppfunnit Moralboken, de kunde den utantill förut.
Men Lasse blev trött och gammal, och han kände sitt slut
nalkas. Sedan han sammankallat tvåtusen krigare, lät han dem välja
tronföljare. Och se, valet föll på hans son, vilken genast hyllades
under namn av Lasse II Axel. Lasse grät av rörelse över ett
sådant storartat bevis på folkets kärlek mot hans hus, och han
begagnade ett osökt tillfälle att föreslå det bävermössan och
stolen skulle bli ärvtliga inom hans släkt. Som missnöje härmed
förspordes bland länscheferna, uppträdde Uffka och vädjade till
folket, som stod långt bort i skogen bakom krigame. Folket, som
hatade krigame och icke hört annat än att dessa svarat nej,
ropade naturligtvis ja, och nu måste krigame giva sig. Lasse
tackade för detta nya bevis på folkets kärlek, och han ansåg detta
rop från ”de djupa lederna” såsom om Gud själv talat, ty Folkets
röst är Guds röst, och Lasse II skyndade att antaga det lika vackra
som osanna valspråket: Folkets kärlek näst min lön!
Lasse, som skakats av så många skiftande rörelser, lade sig mätt
av år och ära på dödsbädden. Sedan han förlåtit alla sina
fiender deras brott och sedan han av Uffka mottaigit försäkran om
himimelen, insomnade han. Alla de 17 ofelbare skrevo berömvisor
om hans dådrika levnad, och Uffka höll ett liktal med text:
salige äro de döda, de som i Herranom dö. Lasse II torkade sina
tårar och besteg tronen.
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>