Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flutna. Han lät först försöka med att ge vissångarne lön på stat.
Det hjälpte till en tid, men man blev överlupen med vissångare,
som ville ha lön, ocih skatterna ökades. Då, när ingenting annat
hjälpte, såg han sig bragt till den hårda nödvändigheten att
inrätta ett kotteri. Sjutton av de värsta vissångarne utvaldes och
förklarades vara ofelbara. Alla andra som ville göra visor
förklarades odugliga. Därmed var saken hjälpt. Folket, som betalade
de sjutton för att de fingo ovett av dem, vande sig snart i
skolorna att betrakta de sjutton som ofelbara och alla andra betraktades
som odugliga. Och därmed nedtystades alla missnöjda vissångare,
ty ingen ville naturligtvis gå där utan att få åtminstone beröm
av de sjutton, och det gjorde, att sedermera alla visor kommo att
sjungas på samma ton.
När nu skolorna ökades och svårigheten att få moralböcker åt
alla blev stor, måste Lasse sent omsider, ty han fruktade i det
längsta släppa lös en sådan farlig uppfinning, uppsätta ett
tryckeri. Men för att icke den farliga inrättningen skulle vändas mot
honom och hans verk lät han sätta den under kunglig uppsikt.
Det första alstret av det kungliga boktryckeriet var en
Tryckfrihetsförordning. I det hemliga sällskapet De Missnöjda hade
man en afton sammankomst på en höskulle, just då den nya
Tryckfrihetsförordningen utkommit. Paul jägare hade fått ett
exemplar och skulle uppläsa detsamma till underkastande av
granskning. Man satte sig i ordning för att lyssna.
Paul började läsa: Tryckfrihetsförordning. § 1. Varje
medborgare har full frihet att yttra sig i tryck!
— Hurra, svarade De Missnöjda. Leve friheten!
§ 2, läste Paul, den rena evangeliska helvetesläran får icke,
såsom varande av Gudi, underkastas obehövlig kritik.
— Å! sade De Missnöjda. Det var just den som skulle först
av allt kritiseras.
§ 3, läste Paul, varje skriftställare vare skyldig yttra sig
berömmande om Lassar, Uffkor, länschefer, krigare, skrivare och
barnpiskare, och deras vänner och bekanta.
§ 4. Sällskapet för inbördes beröm eller de 17 ofelbare äga
att undertrycka varje skriftförsök riktat mot moralen.
Här avbryter Rudolf kolare: låtom oss erinra vad som menas
med moralen!
Paul jägare erinrade: Moralen, det är l:o att alla bönder och
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>