Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av nersläpade rester från en förstörd lagerbildning kring
Gävle-bukten.
De andra orsakerna till den hastiga övergången till nordligt
landskap på den korta sträckan vi passerade kunna vi söka i
sydvästra Skånes havomflutna läge, vilket medför en högre och
jämnare temperatur samt avhåller från frost under det omvänt den
norra delen av provinsen såsom utgörande av fortsättning av
småländska höglandet är mindre utsatt för inflytande av havet och de
västliga vindarna. Lägges härtill landets höjning, dess nordligare
läge, dess grannskap till Smålands fuktbringande skogar,
frost-alstrande mossar och träsk, hava vi i stark förkortning angivit
grunderna till den skarpa gränsen mellan nord och syd, om ock
bergbottnens beskaffenhet måste räknas som huvudmotivet.
Men Skåne har ännu två andra landfästen utom det direkta
med Småland och de heta Halland och Bleking. Dessa båda
landskap äga det gemensamt att de äro sluttningar av småländska
höglandet, att de vattnas av åar från samma lands sjöar; men
skilja sig däri att Halland är ett västkustens och Bleking ett
östkustens. Med västkust följer nämligen ett mildare klimat,
beroende av de västliga vindarnas inflytande, tillskrivet ytterst
Golvströmmens magasinerade värme, ehuru även sydvästvindarna från
Central- och Sydamerikas upphettade landsträckor måste tagas
med i beräkningen; vid västkusten är landet, särskilt Halland,
som saknar skärgård, utsatt för havets vågor och vindar, som
raserat stranden och söndersmulat den till sanddyner, under det
Bleking ligger mera skyddat för vind och våg och särskilt för
nordanvinden genom Smålands berg och skogar. Därför är
Hallands kust ett ödsligt, ofta vilt landskap, som dock har den
förmånen att icke likna något annat i hela Sverige. Följer man
däremot ådalarna uppåt mot bergstrakterna, där fukt, matjord
och vindskydd erbjudas, blir vegetationen strax sydlig som i det
bästa Skåne. I kusten visar floran franskt och engelskt inflytande,
som särskilt röjer sig i ginstarternas lysande uppträdande. I
stranden åter har vattnets större salthalt framkallat andra tångarter
än ostkustens såsom Zostera, Najas, C hor da filum, eller alla
dessa ljusa band- och trådformiga alger, vilka så bestämt skilja
sig från Östersjöns greniga och mörkare blåstång, att man vid en
den flyktigaste promenad i strandkanten skall kunna se på den
uppkastade gröna skoningen om man befinner sig på Sveriges
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>