- Project Runeberg -  Ordet i min makt. Läsebok för underklassen /
166

(1968) [MARC] Author: August Strindberg With: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ens fötter. Där ligger Åresjön längst ned, punkterad med små
mörka prickar, vilka föreställa fiskarbåtar, släpande det
fiskredskap som kallas uttern och som infångar laxöringen. På sjöns
andra strand lyfter sig en granskogshöjd över små byar, men ovan
skogen och i skogsbrynet synas små gröngula fläckar med låga
hyddor. Det är fäbovallarna. Och de röd- och vitbrokiga
strimmorna som draga ner åt sjökanten där båtar vänta, det är
boskapen som just i dag drives ner för att på Åresidan förläggas i
vinterkvarter. Detta måste man inhämta av sin vägvisare för att
kunna fatta meningen i de halvt musikaliska toner som, något
förfalskade under den långa luftvägen, hinna upp till oss på
Åre-skutan, genomträngande forsens ihållande brus. Det är vall-lurens
naturtoner, som, hörda första gången uppe i ödemarken, utan
att man ser på spelmannen, verka såsom en röst ur skogen som
talar. Och ändock är det blott ett människobröst som i ett trärör
uttalar sin glädje över att få komma hem, utan att tänka på
saknaden av den arbetsamma sommaren som är slut. Ty det är den;
och Renfjället som reser sig över fäbodarna har börjat mörkna,
men skall snart bli vitt, och det vita täcket skall dras allt längre
ner, tills skogen och sjön, bygden och älven ligga nermyllade i
den vita mylla där intet växer.

Med några raska steg och vi ha lämnat vårt grönskande
skogslandskap åt vilket vi nu vända ryggen samt äro uppe i högfjället,
där blåst, regn och snö sopar bort den mesta matjorden, och där
endast mossor och lavar hava naglat sig fast på hällarna. Lägga
märke till den vackraste av våra lavar, snölaven; vända om
klippans hörn, alltjämt stigande och bli varse en snödriva ovanför en
ravin, kännande en isande blåst och äro uppe på Svarta bergen.
Att få någon reda i detta virrvarr som kallas Åreskutan hava
geologerna utan större framgång försökt, och detta av den grund,
att naturens slumpar här roat sig vända upp och ned på sin egen
lagbundna ordning, så att den kastat gneissen eller urberget upp
på hjässan och lagt de yngsta lagren underst. Troligen vid något
utbrott av obundet lynne låtit detta berg göra en misslyckad volt
och komma ner på huvudet, alldeles som med det mera berömda
berget Rigi vid Vierwaldstättersjön. Vända vi så ryggen åt Skutan,
vars högsta toppar ligga insvepta i moln, och se ut åt södra
horisonten, öppnar sig ett fjällpanorama, som kan vara mycket skönt
och anslående vid klar luft, men som för oss äger ett annat in-

166

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:48:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stbgoimm/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free