Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mandarin-strecket eller vita fyrk-mössan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ålder. Detta betydde att de med ett avgångs- (abiturient-) betyg från
högre katedralskola eller gymnasium ägde rätt att vid universitetet
avlägga studentexamen: stora (med latin) eller lilla (utan latin).
När jag vid 8 års ålder från Småskolan inträdde i högre
lär-domsskolan, så hade man redan skarvat i båda ändar, så att
prima hette förberedande, och qvarta hette qvinta. Likafullt
räknade jag ut, att jag kunde vara student vid 15 år. Men det var
annorlunda beslutat. Först höll man mig kvar i klasser, under
förevändning att jag var för ung, vilket gjorde ett obehagligt
intryck på mig för hela livet, då jag såg äldre odågor gråta sig upp.
Och när min strävan till målet endast åtföljdes av att målet
flyttades fram, så minskades min energi, och jag ville gå ut ifrån
alltihop. När jag så kom på gymnasiiavdelningen, fördubblades åren,
och en ny klass uppstod, nya ämnen döko upp, och jag blev
student först vid 18 år. Sex år alltså efter tolfte, och tre straffår
efter femtonde.
Allt detta för att hindra tilloppet — för de obemedlade,
varigenom fyrken även blev bestämmande för vita mössans
överklassbildning.
När jag på gymnasiia vdelningen vid terminsslutet kom hem
med hela boktraven, så frågade min icke studerade far: Skall ni
kunna allt det där? — Ja, och mer till!
En akademiskt bildad juristfarbror skulle en dag förhöra mig.
Men när han fick veta att jag läste tre dialekter i grekiskan, Nya
testamentet, Xenofons och Homerus, så bleknade han. När jag
visade 600 växter, så häpnade han, ty han kunde inte en enda
Carex. Han kunde icke ett ord franska, icke ett ord engelska, och
bara litet tyska. Geografi anade han blott. Om han läst mer än
en bok Euclides var tvivelaktigt; fysik visste han inte vad det
var; zoologi icke heller. Han var rudis, tyckte jag.
Men även i läroverket bland lärarna märkte jag att varje lärare
endast kunde sin detalj, och att de ändock måste titta i boken,
under det vi skulle kunna utantill.
I sjätte klassen vaknade kritiken; och nu genomskådade vi hela
sveket, fastän lärama undveko ängsligt att inlåta sig på ämnen
de icke kände. Ibland kunde vi dock få höra ett utbrott mellan
två lärare: ”Det är för galet! Orimligt! Och det blir bara fusk
med detta mångläseriet. De tar ju graden i stället för
studentexamen!”
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>