Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Staten, samhället och kulturen - 6. Statens ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af en mänsklighet, inom hvilken fria, starkt differentierade
personligheter i otvungen harmoni lefva för högsta
gemensamma mål, detta är ett mysterium, hvars rötter skjuta
längre ned i tillvarons dunkel, än vår aningsförmåga ännu
låtit oss blicka. En historisk och psykologisk
undersökning öfver det fysiska tvångets psykiska värkningar
kunde möjligen sprida ett första ljusskimmer i detta
dunkel.
A andra sidan är statstvånget otvifvelaktigt ett
kulturmedel med begränsad användbarhet. Detta ligger
inneslutet redan i statstvångets uppgift att göra sig själft
öfverflödigt genom att skydda och befordra uppkomsten af en
mänsklighet med ett socialt förnuft, som möjliggör det
mest invecklade och omfattande samhällslif utan fysiskt
tvång. Statstvånget har på hvarje odlingsstadium sina
gränser, som det icke kan öfverskrida, utan att blifva en
kulturfientlig i stället för en kulturbefordrande makt. Vidast
äro dessa gränser på de lägre kulturstadierna.
Det mest i ögonfallande draget i naturmänniskans
(»vildens») själslif, synes vara, att hon föreställer sig hela
sin tillvaro såsom tvångsreglerad utifrån. I sin växel värkan
med naturföreteelserna så väl som med medmänniskorna
föreställer hon sig, att hon är påvärkad af yttre, personliga
makter, hvilka hon måste obetingadt underkasta sig, i godo
komma till öfverenskommelse med eller på lif och död
bekämpa. Naturmänniskan lefver i en inbillad »stat» af
gudar och makter, hvilka behärska så väl naturen som
samhällslifvet. Då den värkliga staten uppstår, betraktas
denna som en stat i staten, såsom en människostat, hvilken
är inpassad i och underordnad den stora guda- eller
naturande-staten. Den värkliga staten uppfattas icke blott
såsom det den är, en social tvångsinrättning, utan betraktas
dessutom som ett organ för den inbillade gudastaten, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
