Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Arbetsaftalets frihet - 2. Produktionskollektivismen och aftalskollektivismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 PRODUKTIONS- OCH AFTALSKOLLEKTIVISMEN
fråga oss, hvad denna tilltagande arbetsaftalshushållning
innebär för det stora flertalet medborgares ekonomiska
själfständighet och välstånd och hur den sammanhänger
med det trängande krafvet på en ny rättsordning för
aftalet om kroppsarbete.
Kräfver måhända det sociala och ekonomiska läget
redan, att den nya arbetsaftalsrätten bygges på en
bredare grund än den egentliga kroppsarbetarefrågan ensamt
synes fordra? Och blir det möjligt att omlägga
rättsgrunden för alla slags arbetsaftal utan att göra ändringar
i de rättsliga reglerna för vissa andra arter af
ekonomiska aftal? Den radikala förändring i det ekonomiska
samhällslifvets organisation, som vi kalla för modärn
kapitalism och som kommit oberoende af alla statsmän,
lagstiftare och agitatorer, är ju grundorsaken till
behöfligheten af alla de hithörande ändringarna i rättsordningen.
Är det sannolikt att en sådan orsak värkar blott partiellt
och nödvändiggör blott partiella reformer?
Den praktiske politikern har en förklarlig fasa för
reformproblemer af större omfattning, än han tilltror sig
att rå med; och den burgne eller eljes oberört , utanför
det värsta stridsvimlet i skyddadt läge stående
medborgaren uppröres naturligtvis djupt i sitt sociala
medvetande, då det blir fråga om att »omstörta det
bestående», hvilket tydligen »är bra sådant det är».
Men vi få ej glömma, att den modärna ekonomiska
samhällsevolutionen otaliga gånger, och icke minst i våra
dagar, visat sig alls ingen hänsyn taga till dem, som
högljudt ropa på, att alla reformproblemer böra vara lagom
stora för att de skola kunna erkännas af praktiskt folk
och gillas af dem, som i grunden sakna egna
reformintressen. I de stora länderna och i en del
kolonialländer hafva betydande statsmän visat sitt större mått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
