Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luleå—Gellivare—Harsprånget—Jokkmokk— Storbacken—Edefors—Luleå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde det möjligt för mig att fortsätta vandringen, och efter
en stund hade jag icke minsta känning af det onda. Den
verkar både mekaniskt genom att hålla sältorna i sär och rent
terapeutiskt genom sin garfsyrehalt. På tal om »rön» under
vår vandring och lifligt öfvertygad som jag är om att äfven
helt obetydliga sådana kunna, bekantgjorda och
uppmärksammade, ibland vara af verkligt gagn, ehuru vid ett flyktigt
påseende föga beaktansvärda, vill jag tillråda hvarje närsynt, som
ger sig ut i dylika vildmarker att förse sig med åtminstone
2:ne par glasögon. Under mitt fäktande genom de manshöga
videbuskarna vid Jutsa hade jag min pince-nez tvenne gånger
på marken, eller rättare i vattnet. Att jag lyckades hitta igen
detta oundgängliga vilkor för mitt välbefinnande, var en
märklig tur. Efter den betan surrade jag fast klenoden, — ty
såsom en sådan hade jag nu lärt mig värdera den — med ett
snöre vid knapphålet; men äfven detta var till föga båtnad,
der snåren voro täta: gång på gång fastnade snöret i någon
gren, drog pince-nezn från näsan och slängde den hit och dit,
men den gick dess bättre icke förlorad. Hörseln är af mindre
vigt vid Harsprånget; af det fruktansvärda dånet blir man i
alla fall snart bedöfvad, men icke ett steg kan man taga utan
att här väl se sig för.
Öfver all beskrifning glad att åter vara kry och prisande
Usnea barbatas lof, vandrade jag vidare.
Efter 2 timmar 5 minuters väg lemnade föraren
gångstigen, som fortsätter till Keppevare, midt emot Ligga och styrde
kosan mot älfven. Några »textade» träd, som han uttryckte
sig, visade vägen, och han »textade» ännu flere genom ett hugg
i stammarna med sin täljyxa.
Dånet från Harsprånget höres ända till Gellivare, men
ehuru vi knappt voro omkr. 3 kilometer från fallet hördes
endast ett doft rytande, beroende på vindens riktning.
Nu öppnade sig det ödsliga, vilda landskapet; — så långt
ögat kunde nå endast manshöga, kantiga, remnade klippblock,
liksom af jättar i vredesmod kaslade i vildaste oordning,
stundom tornade på hvarandra, alltid i kaotiskt virrvarr, bildande
djupa hålor, klyftor och gångar och i dessa fuktiga gömslen
den vegetation af svampar och alger, som endast trifvas, där
sol och luft saknas; — stundom för nordanvinden skyddande
en handsbredd jord, tillräcklig för en enbuske att söka sin torf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
