Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskrifning öfver en resa i Umeå Lappmark sommaren 1889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag skulle se upp. Jag visste ej, hvad han menade, förrän
en gran, som stod nära oss och för öfrigt såg alldeles frisk
ut, plötsligen föll omkull åt det håll, der vi stodo, så att om
vi stått några steg längre fram, hade vi fått hela trädet öfver
oss. Vi märkte då, att elden brann i sjelfva marken och
sålunda ledde sig från träd till träd. På så sätt brändes
rötterna upp på många träd, och vi hörde snart det ena efter
det andra falla omkull med ett doft brakande. Derefter vände
vi om till båten och togo i förbifarten några f)äll-Epilobier,
som växte på ett sumpigt ställe. Vi rodde förbi den udde,
på hvilken skogselden brann och befunno oss då midt för
det ganska vackert belägna Ankarsund, der vi hade beslutat
att stanna öfver natten. Klockan var då 1/2 9 på qvällen.
Ankarsund ligger 5 mil från Stensele. Sedan vi ätit qväll, gingo
vi upp på det närbelägna Ankarsundsberget. Vid
uppstigandet var E. en gång »på vippen» att ramla ned utför det
åtskilliga hundra fot lodräta berget. En liten sten, som han
steg på gaf nämligen vika, och både han och sten höllo på
att ramla ned i djupet, då han lyckligtvis fick tag i en
utskjutande bergkant och på så sätt hjelpte sig upp. Från
berget sågo vi dock ingenting märkvärdigt, hvarför vi genast
återvände ned. Eftersom vi ej voro det ringaste trötta,
be-slöto vi att åter fara och se, huru det var med skogselden.
Bönderna i Ankarsund brydde sig ej alls om den, ty det var
på en kronopark, som det brann. När vi kommo fram, hade
elden sträckt sig ända ut till sjön och var nära att slockna.
Då och då ramlade ett träd omkull, så att vi fingo vara
mycket försigtiga. Vi började till och med sjelfva att knuffa
omkull träden, något som ej var så särdeles svårt, då
rötterna voro alldeles uppbrända. På detta sätt hade vi omkull
ungefär 70 à 80 stycken, hvarefter vi återvände till
Ankarsund. Vi fylde dock först våra portörer med Epilobier, af
hvilka största delen utgjordes af E. alsinefolium, E. Hornemanni
och E. lactiflorum Vi voro dock för trötta att genast lägga
dem i press, hvarför vi uppsköto detta arbete till
morgondagen.
Den 6 Juli. Tidigt på morgonen gick jag upp och lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
