Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvilkendera tillhör priset?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en vandring öfver stock och sten, skulle denna färd varit rent
af farlig, om den ens varit möjlig. Och dock torde bland
detta slags varelser befinna sig de bäst utrustade för att uppskatta värdet af naturskönheter, liksom af skönhet och behag i
allmänhet. Emellertid: hela vårt sällskap kom lyckligen öfver
och genom alla hinder, oaktadt en af dess medlemmar en gång
verkligen »farit något hufvudstupa fram». Sällskapet kom för
öfrigt raskt framåt, ty vägvisaren gjorde god fart, och för sällskapet var det ju ingen annan råd än att »låta det bära med efter».
Ett stycke nedanför fallet gjordes ändtligen halt. Älfven
kommer här fram ur en jättelik port, efter att hafva passerat
en än mer jättelik gång.
Denna gång har visserligen icke tak, men dess väggar resa
sig, allt efter som man aflägsnar sig från gångens ofvan omtalade port, allt vildare och vildare i höjden; och solstrålarne
torde ha rätt svårt att leta sig väg till bottnen af den sålunda
bildade dalklyftan, der älfven än fogligt flyter fram i en klar
och mörkblå fåra, än skummande af vrede störtar sig fram öfver sina hinder. Kanske är det något öfverdrifvet att kalla
Hällingsån för en älf, men namnet å synes mig för litet poetiskt och »distingueradt» för ett från fjällen kommande vattendrag med klar, blå färg, då jag därvid alltid kommer att tänka
på t. ex. den för öfrigt genom sina anor fräjdade Fyrisåns i
Upsala grå färg och om sommaren nästan stillastående vatten.
Hällingsån är emellertid på vårarna ganska betydlig och
sänder en mäktig vattenmassa utför branten, hvarefter den
rusar yrande och kokande genom det långa och trånga klipppasset.
Längs randen af bråddjupet stego vi nu uppför, då och
då stannande och försiktigt närmande oss branten för att blicka
tillbaka och se ned i djupet. Ändtligen se vi hela dalsänkan
sluta i en afrundad klyfta; och vi stå nu med fallet rakt framför oss. Älfven störtar sig ned, icke längst in i klyftan och i
samma riktning som den vilda dalskåran, utan kastar sig i rät
vinkel mot denna ned ett stycke på sidan om och framför
klyftans innersta vägg.
Längst in, ofvanför denna har man därför bästa platsen för
att blicka ut öfver hela dalsänkan med den hvita jätteslöjan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
