Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarvandring 1890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Stockholm. Och tröttnar man slutligen vid allt detta, ja,
då griper man till de outtömliga förråden af minnen från skolans glada dagar. Ty visst hade det varit sträfsamt ibland, men
god och glad hade skoltiden varit, det voro vi alla ense om.
Och så innan vi visste ordet af, voro vi framme i Upsala.
Denna gång stannade vi ej i den gamla lärdomsstaden, utan påminde oss blott den glada dag för tre veckor sedan, då skolans
högsta klasser gjorde en utfärd dit. Vi hade då skådat allt
sevärdt och ätit middag i den stora våningen på Gästis, reserverad för vår räkning. Att denna middag står oförgätlig i alla
deltagarnas minne, det kan jag tryggt försäkra. Vi fortsatte
sålunda resan till Dannemora. Vid framkomsten dit styrde vi
genast kosan till hotellet, der vi anmälde oss som vandrande
skolungdom. Vi rönte där det största tillmötesgående, hvilket
bland annat yttrade sig i enkel mat och en däremot svarande
prisbillighet. Ingen tycktes heller stöta sig på, att vi på verandan togo upp våra matsäckspåsar. Vi kände det riktigt
hemtrefligt. Vi beslöto att redan samma afton gå till Österby
bruk, som ligger 1/4 mil från Dannemora. Vi hade fått veta,
att masugnen därstädes var i gång, och i den händelse vi
skulle lyckas att få se ett utslag, funno vi det klokast att
taga vara på den smula skymning, som juniaftonen hade att
bjuda på; utslaget tar sig ju bäst ut i mörkret.
Vår väg gick genom furuskog, blomstrande ängar och vackra
ekbackar; i väster färgades himmelen af den vackraste aftonrodnad. Allt var så tyst och stilla; vi mötte ej en lefvande
varelse. Nu voro vi verkligen ute i det fria.
Till masugnen fingo vi lätt tillträde. En maskinist visade
oss beredvilligt omkring öfverallt och förklarade mycket mer,
än vi kunde fatta. Men vår längtan stod efter utslaget, som
skulle upplysa hela hyttan präktigare än det grannaste fyrverkeri; men när skulle detta bli? Kl. 1 upplyste oss masmästaren. Vi hade ju inga lexor till morgon, och vi behöfde ej
vara ute kl. 8; nej, vi kunde nu göra med tiden, huru vi behagade och beslöto därför att invänta utslaget. Vi slogo oss
ned på en bänk midt för masugnen; naturligtvis fanns det någon,
som hade något ätbart med sig i fickan, och så gick tiden mycket fort. Det var ju också alltsammans så nytt och ovanligt.
Hvem hade väl förr tillbringat natten framför en masugn i sällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
