Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige som kanotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utkom, att ingen kvinna öfver trettio år fick gå i en kanot.
Kanske skulle detta göra, att kanotismen blef mycket modern
bland flickor, som aldrig bli öfver trettio år, och säkert är, att
när man såg dem i kanot, skulle åldersuppgiften synas sannolik.
Af alla idrotter lämpar sig kanotismen bäst för det täcka
könet, särskildt därför att den kvinliga dräkten, som vid så
många andra tillfällen är till hinders, icke medför någon olägenhet, då man ej behöfver häftigt röra benen. Kvinnan kan
derföre i kanot vara klädd som kvinna, och behöfver icke anlägga någon af dessa hermafroditkostymer, som hon ibland är
tvungen till, när hon vill deltaga i manliga idrotter, men som
alltid förringa hennes kvinliga behag i mannens ögon, ty liksom »mannens mod är kvinnan kärt», så är äfven kvinnans
mode mannen kärt till den grad, att det ibland, åtminstone för
en gift karl, blir hans dyraste skatt.
Ännu några ord om kanotism jämförd med annan idrott!
Jag sade nyss, att man med hänsyn till våra svenska förhållanden skulle kunna säga: »Låt pojken kanota!» heldre än:
»Låt pojken rida!» men därmed var visst icke meningen, att
den ena <i>idrotten skulle behöfva utesluta den andra<\i>. Tvärtom
finnes det väl knappast tvenne olika arter af idrott, som så
fullständigt komplettera hvarandra. Kanotismen utbildar företrädesvis armarne, ridningen benen, och båda lungor och hjärta,
anda och karakter.
Det finnes äfven i själfva grundtonen hos de båda idrotterna en innerlig öfverensstämmelse. Om man till exempel
jämför båtsegling med kanotsegling, så kan man säga, att den
förra förhåller sig till den senare, liksom åkning förhåller sig
till ridning. Båtseglaren liksom den åkande sitter mera makligt, kan ostraffadt »vräka» sig huru mycket som helst, bara
han inte vräker sig ur, och kan åt en annan öfverlemna omsorgen för sin framkomst. Kanotisten-ryttaren däremot sitter
visserligen mindre bekvämt men med mera hållning, då hans
balans ju beror på sitsen, vräker sig icke gärna på något sätt,
och är sjelf ansvarig för sitt öde. Båtseglaren är liksom den
åkande mycket beroende af de lokala förhållandena, och kommer icke fram, där dessa äro ogynnsamma, men kanotisten och
ryttaren taga sig alltid fram – bäst då de båda äro förenade
i en person. På många ställen i vårt land, till exempel i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
