Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige som kanotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som inte arbeta för födan, benen, dom rör di nog, når di går
från och till sina små bestyr, men armarne di bli klena på dom.»
Gumman hade rätt. Det stora flertalet ibland oss, som
icke äro kroppsarbetare, får nog åtminstone någon rörelse för
benen, men armarne – »di bli klena».
Då man betraktar kanoten blott och bart såsom ett långfärdsredskap,
blir naturligtvis första frågan, hur man kan taga
sig fram med en kanot under olika omständigheter. Det är
klart att framkomligheten i främsta rummet beror af kanotisten
själf, och isynnerhet af dennes benägenhet att arbeta. En
kanotist, som icke skyr ansträngning, tager sig fram med sin
kanot bättre och säkrare än med någon annan farkost, vågar
jag påstå, ty kanoten kan anses som den minsta möjliga farkost,
och det är naturligt, att ju mindre farkosten är, desto
mera oinskränkt herravälde har man öfver den. Såsom jämförelse
emellan en kanots och större båtars framkomlighet skall
jag anföra till exempel några fall ur verkligheten.
Den 1 augusti 1887 gick kanoten »Skramla» från Gefle
med destination till Söderhamn, och två segelbåtar från Gefle
skulle göra sällskap så vidt omständigheterna medgåfvo, eller
åtminstone träffas vid nattkvarteren. Båtarne voro en 8 meters
för detta lotsbåt af det i Gefle vanliga slaget och en 6 meters
heldäckad norsk snipa, båda förda af vana seglare. Den 2
augusti blåste det upp en mycket hård nordväst, emot hvilken
»Skramla» paddlade från Säljemar till Norrsundets sågverk,
under det däremot de stora båtarne voro ute två gånger och
försökte kryssa sig fram med bottenrefvade segel, men måste
vända och söka lä under Iggön. De kommo slutligen, sedan
vinden mojnat, till Norrsundet jämt ett dygn senare än kanoten.
Vid afresan därifrån till Gåsholmens fiskeläge, som var nästa
mötesplats, fick kanoten åter tillfälle att visa sin öfverlägsenhet
i framkomlighet under alldeles motsatta förhållanden. Den
ganska friska nordostliga brisen mojnade nämligen snart ut.
»Skramla» kom emellertid till Gåsholmen klockan nio på kvällen,
men de stora båtarne först klockan elfva följande förmiddag.
Ifrån Gåsholmen till Söderhamn gingo alla tre farkosterna i
sällskap med en liten fin ostlig bris.
Detta var nu ett fall ibland många, då kanoten varit i
sällskap med större båtar och tagit sig fram bättre än de senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
