Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige som kanotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan fara passeras af kanoten. Dammar, ålkistor, broar och
timmerlänsor, som på så många ställen hindra all båtfart,
utgöra mycket ringa hinder för en kanot. Hvar helst det
finnes vatten, där kan man i allmänhet taga sig fram med en
kanot, äfven om denna icke flyter fullt så lätt, som den
amerikanska skepparens skonert. Denna senare var nämligen så
grundgående, att om morgnarne, när det var daggigt i gräset,
seglade den rätt öfver ängarne lika bra som på öppna hafvet,
men frampå förmiddagarne fick man iakttaga en viss
försigtighet i navigeringen.
Nästa fråga vid betraktande af kanotens användning
såsom långfärdsredskap blir: »Hvad kan man få se under en
kanotfärd?» Jo, till följd af kanotens stora framkomlighet kan
man få se trakter, till hvilka man icke skulle kunna komma
med något annat långfärdsredskap, och man får se allting på
ett mycket behagligare och förmånligare sätt från kanoten, där
man sitter vänd för öfver, än man skulle göra till exempel från
en roddbåt, där man ror med ryggen främst. Det är i
synnerhet i ett fall, som man från en kanot kan få se mycket mer
än från en båt, och det är om man intresserar sig för att
studera djurlifvet. Kanoten är så liten och smyger sig fram så
ljudlöst, att den skrämmer icke djuren så som en båt med stora
hägrande segel eller plaskande åror.
Angående detta förhållande minnes jag nu särskildt en bit
ur beskrifningen öfver den förut nämda kanoten »Skramlas»
långfärd från Gefle till Söderhamn. Till följd af mina intima
relationer med beskrifningens författare har jag trots hans stora
blygsamhet fått tillstånd att ordagrannt anföra en bit ur hans
resebeskrifning.
»Vill man studera djurlifvet på hafvet, så skall man se
det från kanot. Nästan hela vägen från Norrsundet till
Gåsholmen var jag uppvaktad af hafvets invånare lika träget som
doktor Westerlund af sjuklingar, och liksom med honom gjorde
många ressällskap med mig långa vägar bara för att få vara i
min närhet. Jag vill nu inte tala om fiskarne, som kommo
ibland i stim, ibland enstaka och koxade på mig med sina
stora dumma ögon, liksom om de aldrig hade sett en kanot
förr. Men äfven sjöfågeln var märkvärdigt närgången, och hade
jag inte för länge sedan vuxit ifrån att mörda oskyldiga små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
