Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Ume älfs dalgång till Atlanten af Richard Melander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raktärsväxlingar, allt var leende — utom Nilsson, som gång
på gång frågade efter kartan. Och kartan framtogs och
rådfrågades, men vi kunde lika gärna betraktat en näsduk eller
en modeplansch, det var ändå omöjligt att återvinna det förra
8jälffÖrtroendet. Och solen sjönk. Då syntes plötsligt en båt
med två infödingar. Hvarifrån hade den kommit, från
sjöbottnen, från skogen eller från luften? Ty något sund fanns icke
i synlig måtto. Gubben rodde och pojken satt på en mjölsäck
i aktern med hållning som en ung hafsgudomlighet. De
betraktade oss med intresse, då vi kommo flängande för att möta
och preja dem.
»Komma vi ut på kyrkvägen till Sorsele här?» skrek jag.
Gubben skulle svara, men orden försvunno i ett skratt
från sjöguden, hånfullt, stukande och på samma gång så bredt
anlagdt, att hela Jorbocken också kom i skratt. Den gamles
förnyade vägbeskrifning hade för mig intet värde, förgiftad som
den var genom ynglets munterhet. Jag skulle velat harpunera
honom för det grinet, men jag hade icke annat kastvapen än
min passare.
»Där står ett gångspel, där ni ska’ ta’ land!» skrek han
efter oss från mjölsäcken, som om han ändtligen förstått vår
smärta.
Och så rodde vi genom just det osynliga sundet, därifrån
båten måste ha kommit, och fortsatte — »tätt utmed vallen
med pär’landet (potatislandet) — och nol om björkudden — och
änna tätt utmed vasskanten — och rätt ut igenom — och sör
om granholmen — — och — — och»–nol om väster
och — sör om öster — nej - sör om nol — nej — hur
var det? — — »hä-hä-hä!» — så var det skrattet lät —
»gångspelet!» hade uslingen ropat — hal’ ut igen mot gångspelet på
en främmande strand!....
Där stod det ändtligen — med fyra spakar pekande åt
de fyra väderstrecken, liksom för att illustrera gubbens
vägvisning. Och där syntes kyrkvägen, en bred trampad väg
genom tallskogen. Skrattaren hade gifvit oss det bästa
sjömärket. Men solen hade hunnit furutopparna.
I gården Äha, där en konservburk uppläts, föreslog
Nilsson att han skulle »sno om» (vända hemåt). Erfarenheten från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
